Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyckeln är hur pengarna används

/

Annons

Hur det nu än är med innehållet i de svenska ladorna, så gör finansminister Magdalena Andersson (S), det väldigt tydligt att de underskott i statens finanser som orsakats av de borgerligas ofinansierade skattesänkningar ställer till problem för svensk välfärd.

Andersson visade i sin budgetpresentation inför medierna, att underskotten nu – som hennes föregångare finansminister Anders Borg (M) lämnat efter sig – faktiskt är större än det underskott Borg stod för under brinnande finanskris 2009 – då underskotten borde ha varit stora för att hålla hjulen igång.

Det åskådliggör pedagogiskt hur lite de borgerligas tal om ofinansierade skattesänkningar som krisstimulanser är värt.

Hon visar att underskottet på 105 miljarder till tre fjärdedelar är strukturellt. Det betyder att de inte löses med förbättrad konjunktur.

Vi får glädja oss åt att hon inte, som de borgerliga säger sig vilja (sånt är lättare i opposition) försöker ta oss tillbaka till överskott för snabbt.

Så till riksdagens finanspolitiska debatt.

Från borgerligt håll attackerades Andersson för sin beskrivning av de borgerligas bokslut. Inte minst Moderaternas Anna Kinberg Batra – som annars gjorde gott intryck med sin seriösa framting – valde att fortsatta med den positiva bild av dagsläget som väljarna avvisade i september.

På frågan om hur de rödgrönas skattehöjningar påverkar sysselsättningen, svarade Magdalena Andersson att det avgörs av hur skattepengarna används.

Det kan låta trivialt. Men det är avgörande.

Andersson förnekar inte att höjda skatter kan påverka sysselsättningen i negativ riktning. Men om man använder pengarna effektivt så kan det vara värt priset.

Det tydligaste exemplet på det är förstås den dyra momssänkningen för unga som inte gett jobb som alls motsvarar kostnaden. Om de pengarna i stället läggs på investeringar i utbildning och infrastruktur, så får vi mer sysselsättning för pengarna.

Andersson var tydligare än så. Av resonemanget anar man att hon på 90-talet befunnit sig under Göran Perssons vingar.

Hon påpekar nämligen det uppenbara. Länder med låga skatter har inte högre sysselsättning. Tvärtom visar sig länder med höga skatter, som används till välfärd i form av barn- och äldreomsorg, ha högre sysselsättningsgrad eftersom det gör att också kvinnorna kan komma ut på arbetsmarknaden.

Högskattesamhället är en förutsättning för den gemensamma välfärden. Givet att vi använder skattepengarna effektivt, möjliggör det också den högre sysselsättning som gör att vi har råd med välfärden även på sikt.

Magdalena Andersson gjorde en stark insats i sin första finanspolitiska debatt.

Mer läsning

Annons