Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyckeln – kompromissvilja

/

Annons

Sundsvallspolitiken uppvisade förra mandatperioden många märkliga drag. Först MP:s svek. Att byta sida mellan blocken är en sak. Att göra det oannonserat så att väljarna känner sig lurade är något annat.

Under senare delen av mandatperioden blev sveket dessutom värre. När MP valde att sitta kvar i ett blågrönt styre trots att SD blev vågmästare, fick nog mer än en MP-väljare nog.

Den kritiken faller förstås också på de borgerliga. Men de kunde väl inte hålla sig när man nu fått chansen för första gången sedan majoritetsstyre infördes 1965. Dessutom kunde de hänvisa till regeringen Reinfeldt som också satt kvar trots att man tappade majoriteten i valet 2010.

En skillnad mellan kommunerna och riksdagen är att det med riksdagens budgetregler är lättare att få igenom en budget än det är i kommunerna. En majoritet måste där skapas kring ett enda förslag om det ska kunna fälla en budgetpropp.

Och en sådan gemensam hållning är förstås svår att åstadkomma. Fast det går om man bland mandaten finner partier som ser politiskt kaos som något eftersträvansvärt.

Ett sånt parti är SD, och därför kom de blågröna i Sundsvall att styra stan i två år med en socialdemokratisk budget. Det var ett märkligt och kortsiktigt beslut av de blågröna att sitta kvar i juni 2012. De blev också vederbörligen straffade av väljarna.

Men ännu märkligare var faktiskt att man även i minoritet valde att fortsätta med en konfrontationslinje. I stället för att söka bredare överenskommelser så gick man till fullmäktige med förslag som man inte visste om de skulle gå igenom eller inte.

Man fortsatte med sina privatiseringsprojekt som om inget hade hänt och trots att de stred mot den av fullmäktige antagna budgeten.

Pengarna till Näringslivsbolaget blev en symbol för detta sätt att agera. Här kom ett klantigt agerande inom SD att avgöra.

Men, var det då inte sossarnas fel alltihop? De hade ju lagt fram en budget som SD kunde ge en majoritet. Så såg de borgerliga i Sundsvall på saken. Så ursäktade man sitt agerande.

Men om sossar som jag då försvarar Sundsvallssossarnas sätt att agera: Vad skiljer då detta mot vad de borgerliga nu kommer att ske i Riksdagen i december, när de borgerliga ska lägga fram en egen budget som det principlösa SD kan välja att stödja just för kaosets – och ett troligt nyvals – skull? (Det är en evig tur att SD knappast vågar gå till nyval med Jimmie Åkesson sjukskriven.)

En skillnad är kompromissviljan. Sossarna lägger förstås fram sina egna förslag. Men man har sträckt ut en hand till de borgerliga. Där finns en kompromissvilja som även om den bara utgår från valresultatet skiljer sig från hur de blågröna agerade i Sundsvall.

Kompromissviljan är nyckeln både till att hålla SD borta från inflytande och till att sossarna inte behöver frukta ett eventuellt nyval.

Mer läsning

Annons