Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nymoderat nystart

/
  • Anna Kinberg Batra står för en direkt fortsättning på Fredrik Reinfeldts politik.

Alla tidigare moderatledare, åtminstone i modern tid, har haft en sak att förhålla sig till: Socialdemokraternas dominans.

Annons

Alla tidigare moderatledare, åtminstone i modern tid, har haft en sak att förhålla sig till: Socialdemokraternas dominans. När Anna Kinberg Batra på lördagseftermiddagen valdes till ny partiledare är spelplanen för första gången en annan.

Fredrik Reinfeldts insats som moderatledare handlar till stor del om att ha gett ett parti, som för inte särskilt länge sedan betraktades som politiskt marginaliserat, relevans i mitten av svensk politik. Ingen tvivlar längre på Moderaternas förmåga att regera eller företräda den breda medelklassen.

Vikten av att vårda det arvet var också kärnan i Fredrik Reinfeldts avskedstal, där han varnade sina partivänner för att blicka tillbaka och drömma om att 1997 års politik ska fungera även idag. Det var en tydlig markering mot den längtan efter de gamla Moderaterna som stundtals präglat partiets eftervalsdebatt.

Många har ställt sig frågande kring Moderaternas inriktning med Kinberg Batra som ledare. Att döma av hennes stämmotal, handlar det om en direkt fortsättning på Reinfeldts politik, med en betoning av statsfinansiell stabilitet, arbetslinjen och öppenhet mot omvärlden. "Vi säger inte go home, vi säger gå till jobbet", som Kinberg Batra sammanfattade den moderata politiken.

Men bland de glada minerna hos stämmoombuden i kongresshallen vid Friends Arena i Solna finns ett utbrett missnöje. Även om man nu sluter upp bakom den nyvalda partiledaren hörs krav på både ett mer inlyssnande ledarskap och, för att möta väljartapp till Sverigedemokraterna, en mer restriktiv migrationspolitik.

Ett sätt för Kinberg Batra att överbrygga dessa konflikter, och visa på en skillnad jämfört med företrädaren, är att betona försvaret och en reformerad arbetsrätt. Det är förslag som partiets falanger, från gammelmoderater till ungdomsförbundet, kan enas kring, och det är sannolikt så man bör tolka det tydliga beskedet om värdet av svenskt Natomedlemskap, som levererades i stämmotalet.

Men för att nya Moderaterna och Alliansen ska kunna återkomma till makten 2018 krävs också att man förstår bakgrunden till valförlusten i september.

Statsvetaren Jonas Hinnfors beskrev nyligen Socialdemokraternas grundläggande problem som en oförmåga att erbjuda den typ av välfärdsreformer som under storhetstiden gjorde det tydligt vad partiet stod för (DN Debatt, 11/12-2014.). Det är en iakttagelse som även är relevant för Moderaterna. Långsiktig framgång förutsätter en förmåga att i reformförslag konkretisera den samhällsutveckling man vill se. Det var något som till stor del saknades under förra mandatperioden, och bidrog till förlustvalet för Moderaterna och Alliansen.

När Anna Kinberg Batra på stämman talade om det Sverige hon vill se, handlade det om ett land av flit, företagande, modernitet och framtidstro. Det är bilden som nu måste levandegöras i moderat reformpolitik.

Mer läsning

Annons