Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nyvalspratet mest nys

/
  • Det kan mycket väl hända att regeringens budget faller och regeringen måste avgå, men att det skulle leda till nyval är inte sannolikt.

Annons

Den statsbudget som just presenterats är den första någonsin i Sveriges moderna politiska historia som inte med säkerhet går igenom i riksdagen.

Budgeten stöds av det största av riksdagens tre minoritetsblock, det som inbegriper den rödgröna miniregeringen samt det parti som ömsom stödjer regeringen, ömsom opponerar mot det – Vänsterpartiet.

Det näst största minoritetsblocket, Alliansen, har lovat sina väljare att lägga fram en gemensam budget. Därmed har Sverigedemokraterna makten att avgöra vilken av de båda större minoritetsblockens budget som riksdagen bifaller, efter att SD:s egen budget fallit vilket den kommer att göra eftersom SD är minst av riksdagens tre block.

Kutym är att de partier eller block vars förslag fallit redan i de tidiga röstomgångarna lägger ned sina röster i slutvoteringen. Därmed skulle regeringens budget klubbas igenom.

Men Sverigedemokraterna har förklarat att partiet inte ser sig bundet av sådan sorts gammal kutym som etablerats av de andra partierna. Således är det inte säkert att SD släpper fram en rödgrön budget.

SD kan tycka att Alliansens budget är mindre "skadlig för landet" och rösta på den. Statsminister Stefan Löfven hamnar då i situationen att få regera med en borgerlig budget, vilket ju vore absurt. Det givna är att en regering faller om dess budget faller.

Däremot är det långtifrån säkert att en sådan situation leder till nyval, tvärtemot vad som så ofta hävdas. Att åter mobilisera partiorganisationer för valkampanjande efter att partiarbetarna knappt hunnit andas ut efter supervalårets två valrörelser är en ohygglig uppgift.

Valsegrare kan flyta på vågen efter ett succéval, men valet gav bara en valsegrare – Sverigedemokraterna.

Endast SD kan därför ha intresse för ett nyval, förmodligen skulle partiet klara det bra även med partiledaren sjukskriven.

För alla andra partier skulle ett nyval te sig som ett misslyckande och till och med hota förtroendet för hela det demokratiska systemet. "Jaså passade det inte att 13 procent röstade på SD?" kan SD säga, och implicera att nyvalet är ett uttryck för de etablerade partiernas missnöje med folket.

Statsministern kan välja att avgå på två sätt om hans budget faller. Antingen genom att först utlysa nyval och sedan avgå, eller att avgå utan att före det utlysa nyval. I det läget går bollen till riksdagens talman. Denne har fyra försök på sig att föreslå riksdagen en ny statsminister. Om en riksdagsmajoritet röstar nej alla fyra gångerna blir det automatiskt nyval.

Stefan Löfven har stort intresse av att spela bollen till talmannen. I de sonderingar som talmannen håller med partierna kan det mycket väl utkristalliseras att Löfven återkommer som statsminister.

På det sättet agerade Ingvar Carlsson 1990 efter att VPK, dåvarande Vänsterpartiet, röstat emot regeringens krispaket. Carlsson hade innan omröstningen förklarat att regeringen skulle avgå i så fall. Men Carlsson kom tillbaka som statsminister – i sonderingarna konstaterades lakoniskt att ingen annan var möjlig, och intresset för nyval fanns inte – då heller.

Ironiskt nog för VPK drev den nya Carlssonregeringen en betydligt mer marknadsliberal politik än den som VPK fällde, med EU-ansökan och skattereformer ihop med Folkpartiet.

Liknande kan ske nu. De genuint nyvals-ointresserade allianspartierna – för det ledarlösa M skulle ett nyval vara rena katastrofen – kan "för att hindra parlamentariskt kaos" stödja en Löfvensk återkomst. Det kan i så fall till och med vara som statsminister för en ren S-regering. Med stöd från Alliansen behöver ju Löfven inga miljöpartister, och omvänt: utan MP blir det lättare att få Alliansens stöd, vilket kan behövas för Löfven i de många frågor där de röda och gröna ytterkantspartierna till vänster bedriver en direkt tillväxtskadlig politik.

Mer läsning

Annons