Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohlys antiklimax

/

Annons
Ett antiklimax. Något annat kan man inte kalla vänsterpartiledaren Lars Ohlys besked om att han slutar kalla sig kommunist. Ett beslut under galgen och praktiskt betydelselöst beslut då politiken inte ändras det minsta. Om Lars Ohly beslutat att kalla sig antikommunist hade det funnits skäl att lyfta på ögonbrynen.
Det senaste året har vänsterpartistiska toppolitiker hoppat av partiet i en strid ström. Några har lämnat politiken helt och hållet, andra har gått över till miljöpartiet eller engagerat sig i Vägval Vänster. Gemensamt för de flesta avhoppare har varit kritik mot partiets återtåg till en mer gammelkommunistisk politik. När ett ekonomiskt-politiskt förändringsdokument signerat Ali Esbati och CH Hermansson blev känt för en tid sedan, tog sig de mer sansade vänsterpartisterna för pannan över detta kommunistiska manifest. Att Marx gjort sitt återtåg på partikansliet är uppenbart. Samtidigt finns en grupp i partiledningen, med Castrokramaren Eva Björklund i spetsen, som retar sig på Ohlys vacklande. Nu råder total osäkerhet om var partiledaren egentligen står: han kommer att behöva tala med kluven tunga i alla läger. När partiet ska hålla kongress i början av nästa år kommer strålkastarljuset att riktas mot en person som ingen riktigt kan lita på. Och samtalstonen kommer att vara allt annat än harmonisk och samarbetsinriktad. Vänsterpartiet under Lars Ohly är inne i en riktig kris.

Mer läsning

Annons