Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Insikterna om vad som står på spel har sjunkit in efter nervgiftsattacken

När ett utländskt sändebud kommer till det brittiska utrikesdepartementet finns det två trappor i den stora entréhallen. Vanligtvis leds besökaren upp på den vänstra sidan och möts av en hög muralmålning av ett fredligt paradis där Britannia tackar Amerika, Italien och Frankrike för Versaillesfreden.

Annons
Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c).

Målningen är döpt till Britannia Pacificatrix, Britannien fredsmakaren, och målades av Sigismund Goetze. Men när relationerna är dåliga, ja rent av usla, då ska besökaren påminnas om att Britannien lär sina söner krigets konst. Då får man gå den andra trappan och mötas av Britannia Bellatrix, det krigförande Storbritannien.

Jag visas entrén under en spontan och informell guidning i samband med samtal i London med statstjänstemän, diplomater, akademiker, experter, opinionsbildare och journalister. Under ett par dagar gästar jag, tillsammans med en liten grupp från tankesmedjan Frivärld, olika rum där samtalen ofta sker under Chatham House Rules vilket innebär att kunskapen är fri att använda, men inte vem som berättat det hela. En del samtal sker med en ännu striktare restriktion.

Med nervgiftsattacken i Salisbury mot Sergej och Julia Skripal och utvecklingen i Syrien finns det mycket att prata om. En bild som framträder tydligt är att det redan före de senaste turerna fanns en växande insikt i Storbritannien att de vidtagna åtgärderna för att hantera Ryssland varit otillräckliga. Poloniummordet på Alexander Litvinenko passerade förbi utan verksam avskräckning. Inte heller hade britterna agerat tillräckligt på de varningar som kommit redan 2016.

Då konstaterade MI5-chefen Andrew Parker att Ryssland var ett allt större hot mot stabiliteten i landet. Det var för övrigt första gången som en sittande MI5-chef gett en intervju.

”De använder hela bredden av statliga aktörer för att trycka fram sin utrikespolitik på ett allt mer aggressivt sätt. Här involveras propaganda, spionage, subversion och cyberattacker. Rysslands arbete sker i dag över hela Europa och i Storbritannien.”

Han nämnde inte Ryssland när han pratade om hoten. Det behövde han inte. Alla som vill förstå förstod ändå.

Varningen från säkerhetstjänsten var inte tillräcklig tyckte Andrew Young, chef för den militära underrättelsetjänsten MI6. Det var också en historisk händelse. Aldrig tidigare hade en chef för MI6 hållit ett offentligt tal från underrättelsetjänstens högkvarter. Han nämnde inte Ryssland när han pratade om hoten. Det behövde han inte. Alla som vill förstå förstod ändå.

Hur mycket vi än skulle vilja så är det inte ord som hindrar Ryssland från att försöka skriva om spelboken för internationellt umgänge genom att strunta i reglerna.

Att ge sig på den tidigare utväxlade GRU-översten och hans dotter var kalkylerat och väl avvägt. Sergej Skripal var en enkel måltavla, utanför London med alla sina övervakningskameror. Signalvärdet handlade om att skrämma potentiella ”förrädare” i de ryska tjänsterna, skapa en ”lagom” kris med väst inför ryska presidentvalet och därigenom stärka Putins position. Användandet giftet Novichuk var en del av kommunikationen. I bakgrunden finns Putins rädsla för förrädare och för att britter och amerikaner ska ha lyckats bättre med spioneri i Ryssland än vad Ryssland lyckats i USA och Storbritannien.

En rimlig bedömning är också att det team som genomförde attacken såg till att lämna landet redan innan far och dotter Skripal fick giftet på sig och insjuknade på parkbänken.

En rimlig bedömning är också att det team som genomförde attacken såg till att lämna landet redan innan far och dotter Skripal fick giftet på sig och insjuknade på parkbänken. Den snabba läkarinsatsen, framför allt på Julia, bidrog till den lyckliga utgången.

Brottsplatsundersökning i Salisbury. Foto Steve Parsons/PA via AP

Det som Kreml kalkylerade riktigt fel på var den kraftiga brittiska reaktionen och den omfattande solidaritet som följde där 28 länder utvisade ryska diplomater. Både i antalet utvisningar, framför allt från USA, och mängden länder som deltog överraskade. Även om en del länder, som Sverige, bara utvisade en diplomat så var det i många fall ”rätt diplomat” som utvisades. I klartext alltså nyckelpersoner i GRU eller SVR som jobbar under diplomatisk täckbefattning.

Den brittiska regeringen har också sagt att man överväger att Salisbury kan få ekonomiska konsekvenser, det vill säga gå efter ”pengarna” hos de kremlnära oligarkerna. City of London är ökänd sina ryska investeringar.

Ett annat område som diskuteras mellan Storbritannien och hennes partners i de västliga underrättelsetjänsterna är åtgärder för att trycka tillbaka de ryska tjänsterna.

Optimisterna däremot menar att trendbrottet nu har skett.

Analysen framåt delar dock på sig. Där ”pessimisterna” menar att konsekvenserna kommer att bli urvattnade. Storbritannien och väst inte kommer att vara redo att genomföra tillräckliga åtgärder för att avskräcka Ryssland från framtida ”oacceptabla händelser”. Optimisterna däremot menar att trendbrottet nu har skett. Framför allt är det de amerikanska åtgärderna mot den ryske oligarken Oleg Deripaska som visar vägen framåt; ”Gå efter Putins närmaste krets och deras företag.”

President Putin och hans oligark Oleg Deripaska. Foto: Mikhail Klimentyev, Kremlin Pool Photo via AP.

Det är en krets som är inblandad i regimens aktiviteter runt omkring i världen och som i Deripaskas fall även reser med diplomatpass.

Fallet Deripaska har en direkt svensk koppling till Sundsvall. Det är Deripaska som är huvudägare i Rusal som äger aluminiumsmältverket i Kubal med 450 anställda. På tisdag kommer råvarubörsen i London sluta att handla med aluminium från företaget och Kubal har tillsvidare tvingats stoppa alla sina leveranser.

Det som också präglade besöket i London var utvecklingen timme för timme i Syrien. Det är helt uppenbart att händelseutvecklingen och blockeringen i FN:s säkerhetsråd stökar för regeringen Theresa May. Den brittiska viljan att metodiskt och brett tillsammans med andra jobba med konsekvenser kolliderar med president Trumps twittrande.

Premiärministern Theresa May i underhuset om nervgiftsattacken i Salisbury.

Men att inte medverka till att den syriska regimens brott mot OPCW, förbudet mot kemiska vapen, får konsekvenser är inte heller ett alternativ för May. Marginalerna för misstag är små med tanke på att ryska trupper finns i Syrien. Syrien är och förblir en kruttunna.

Även om det blir ekonomisk skada för Sundsvall så visar Deripaska-fallet att brott mot den internationella regelboken får en kännbar konsekvens.

Men Syrien får inte heller ta över bilden av vad vi i väst behöver göra. Även om det blir ekonomisk skada för Sundsvall så visar Deripaska-fallet att brott mot den internationella regelboken får en kännbar konsekvens.

Priset i kalkylen måste alltså bli avskräckande högt för Kremlregimen. Annars kan priset för alla oss andra bli det allra högsta. MI6 chefen Andrew Young konstaterade redan i december 2016 vad som står på spel.

”Riskerna som står på spel är djupgående och de utgör ett grundläggande hot mot vår suveränitet. Detta bör vara en angelägenhet för alla som delar demokratiska värderingar.”

Insatserna har inte minskat sedan dess. Och prövningarna kommer inte att försvinna under överskådlig tid.

Mer läsning

Annons