Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oordning i skoldebatten

Den svenska skolan kommer av allt att döma att hamna i stöpsleven än en gång efter höstens val. Frågan är bara hur.

Annons

Det var kontentan av den skolpolitiska debatt mellan riksdagspartierna som Lärarnas Riksförbund anordnade under tisdagen. I övrigt framkom inga större nyheter. Skoldebatten handlade till stor del om driftsformer, vinster och valfrihet – precis som den politiska diskussionen om skolan brukar göra. Men debatten vittnade också om hur gamla konfliktytor håller på att tappa i betydelse i takt med att de potentiella och de nuvarande regeringspartierna närmar sig varandra i slutsatserna om vad som har gått snett inom skolan.

Bortsett från frågan om huruvida skolan ska förstatligas eller inte så var det i huvudsak en fråga om gradskillnad snarare än en artskillnad mellan Socialdemokraternas, Miljöpartiets och allianspartiernas förslag till lösningar. Allianspartierna talar exempelvis om höjda lärarlöner genom avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, kombinerat med riktade statliga satsningar. Miljöpartiet vill också se en lönestegringsmodell som bygger på överenskommelser mellan fack och arbetsgivare, men de statliga medel som man vill pytsa in ska smetas ut jämnt över hela lärarkåren. S vill minska klasserna i lågstadiet – och det lovar alliansen också att göra. Och så vidare...

Socialdemokraternas Ibrahim Baylan talade om att stoppa vinstjakten genom tuffa kvalitetskrav – samtidigt som S motsätter sig ett vinstförbud som skulle slå ut valfriheten. Men eftersom S vet att allianspartierna numer delar samma problembeskrivning, föll alla underförstådda anklagelser om att alliansregeringen vill motsätta sig kvalitetskrav av sådan art ganska platt. När det ledande oppositionspartiet inte har mer att komma med än svepande anklagelser om ökande klyftor – samtidigt som man öppet erkänner att vinsterna precis som jobbskatteavdragen ska vara kvar – så minskar möjligheterna att angripa regeringen på ett trovärdigt och effektivt sätt.

Ett problem som återfanns i retoriken hos såväl Ibrahim Baylan (S) som Tomas Tobé (M) var att den allmänna kraftmätningen mellan regeringsalternativen tilläts inkräkta så mycket på själva skoldiskussionen. Diskussioner om inkomstklyftor och regeringsfrågor i all, men när tillfälle väl finns att diskutera skolan som ett eget politikområde är det synd att denna chans inte tas tillvara på ett bättre sätt. Kanske måste denna diskussion anstå till efter valet, trots den relativa samsyn i skolfrågan som trots allt finns och som i dag delas av samtliga partier förutom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

Mer läsning

Annons