Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Opposition efterlyses

Annons
Var finns viljan i den borgerliga oppositionen den allians som önskar styra Sverige efter valet 2006? Var finns handlingskraften, och enigheten? Vi saknar den naturliga reaktionen på de sista dagarnas händelser. Är Lars Leijonborg, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund upptagna med julpyssel? Alliansen agerar ju med en senfärdighet nästan i klass med den tröghet Göran Persson och hans medarbetare manifesterade dagarna efter jul 2004.
Tsunamin i Sydostasien var en av de värsta civila olyckor som drabbat världen och Sverige i modern tid. På torsdagen, nästan ett år efter nyss nämnda dråpslag, levererade en oberoende katastrofkommission den mest nedgörande kritik en svensk regering fått ta emot på mer än 100 år. Den svenska staten misslyckades med att snabbt undsätta och bistå drabbade svenskar i Thailand, huvudansvaret för detta läggs direkt på statsminister Göran Persson. Vad gör då oppositionen i detta läge? Ja inte vad den rimligtvis borde göra det vill säga kräva den nyss nämnde regeringschefens huvud på ett fat. Talet om att låta statsministern i lugn och ro ta del av kritiken tyder i stället på en politisk flathet av stora mått. Detta då Persson redan på torsdagen gav besked om att han inte tänker ta något personligt ansvar annat än att se till så att misstagen inte upprepas.
"Alla får sitta kvar" hette det. Vare sig statsministern eller någon i hans närmaste omgivning kommer alltså att få ta några personliga konsekvenser av Katastrofkommissionens rapport. Statsministern avser uppenbarligen att klamra sig fast vid makten utan ens ett endaste bondeoffer.Tydligare än så kan det inte bli. En misstroendeförklaring ställd mot regeringen Persson är nu det enda logiska.
Det är dags att kasta den politiska finkänsligheten överbord. Det är inte en fråga om att slå mynt av de dödande slag flodvågen gav Sydostasiens paradisstränder. Lika ointressant är huruvida regeringens misslyckande berodde på ointresse, slarv, försumlighet eller usla medarbetare i största allmänhet. Ytterst är handlar det om den sammanvägda bristen på duglighet i Göran Perssons regering. Detta under en tid då Sverige, mer än kanske någonsin tidigare, skulle ha behövt en regeringsduglig ministär.
Oppositionen har en skyldighet gentemot väljarna att agera. Om c, fp, m och kd inte gemensamt förmår detta förtjänar alliansen inte större tilltro än vad Göran Persson och hans regering i dag åtnjuter.

"Regeringschefens huvud på ett fat

Mer läsning

Annons