Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ordkrig mellan Ryssland och Polen

/

Annons
Ett diplomatiskt krig med knytnävarna, i bokstavlig mening, har brutit ut mellan Ryssland och Polen. Förut var Polen den största lydstaten i Sovjetblocket, idag är landet NATO- och EU-medlem med ambitionen att påverka västs östpolitik.
Ryssar och polacker är två slaviska folk, som sedan urminnes tider är förenade med varandra i en relation präglad av hatkärlek. Ena gången styrde och ställde polackerna i Kreml, andra gången gjorde ryssarna samma sak i Warszawa. Det första var för länge sedan, i början av 1600-talet, och varade några få år. Det andra tog slut för 16 år sedan men hade varat i nästan tre hundra år. Båda perioderna är högst levande i dagens politik. Historiska oförrätter är främsta tillhyggen i det ordkrig som just nu är i full gång. Det fortgår på högsta nivå, det vill säga med deltagande av respektive presidenter.
Men även med knytnävarna, den sista tiden. Några ryska ungdomar, sittande i en park i Warszawa, blev av med sina mobiler. Redan samma kväll dundrade president Putin: \"Ett fruktansvärt brott, polackerna har ryssfobi, vi vill ha en officiell ursäkt\". Ett banalt huliganbråk, svarade man i Warszawa. Sedan kom en serie överfall på polska diplomater och journalister i Moskva. \"Huliganbråk utan politisk bakgrund\", förklarade ryska UD. Men polackerna blev inte övertygade: \"Fyra överfall inom loppet av några få dagar, enligt samma mönster, av okända gärningsmän?
Misstron mellan de båda folken är instinktiv och stark. Trots att, eller kanske därför att, båda folken har mycket gemensamt. Ett omfattande handelsutbyte bara växer och växer. Kulturella influenser är tydliga och många. Oräkneliga släktband går i varandra. Men saken är den att Ryssland och Polen egentligen inte är grannar, bortsett från den lilla Kaliningradexklaven. Ukraina, Vitryssland samt Litauen ligger mellan dem. Det är den historiska dragkampen om inflytande, eller herravälde, över dessa folk som spökar.
Polackerna misstänker att ryssarna fortfarande drömmer imperiedrömmar. Ryssarna har svårt att vänja sig vid tanken att Ukraina är \"utlandet\". För polackerna är ett oberoende Ukraina en garanti för att Ryssland inte blir ett hotfullt imperium igen. Ryssarna anser att de otacksamma polackerna är förrädare mot den slaviska gemenskapen. De har sålt sig till Västerlandet.
Den orangea revolutionen i Ukraina senhösten 2004 var ett bakslag för en strategi med rötter i Sovjetunionen, nämligen att återupprätta det forna imperiet. I ny form och med nya medel, men med samma mål: stormaktsprestige och kontroll över grannarna.
Inom EU föredrar man starka, stabila och välmående grannar att samarbeta med, inte att dominera. Ett självständigt och demokratiskt Ukraina, och kanske så småningom också Vitryssland, blir säkert en bättre samarbetspartner även för Ryssland.

Mer läsning

Annons