Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pennan är starkare än svärdet

/
  • Kailash Satyarthi får ursäkta, det är 17-åriga Malala Yousafzai som kommer att få mest uppmärksamhet av de båda Nobelpristagarna.

Det är inte ofta jag känner sådan uppriktig glädje när nobelpristagare tillkännages som jag kände när det från Oslo meddelades att Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi får dela på 2014 års fredspris. Det är för första gången på länge ett pris som verkligen gör skäl för namnet. Det är ett pris som har så många bottnar, så många dimensioner, att jag blir nästan vimmelkantig när jag tänker på det.

Annons

Det är ett pris som signalerar det viktiga budskapet som det senaste året känns något borttappat bland alla väpnade strider - nämligen det att pennan är starkare än svärdet.

17-åriga Malala Yousafzai från Pakistan blev förra året skjuten i huvudet av talibaner efter att ha kämpat för flickors rätt till utbildning. Hon överlevde, och de lyckades inte tysta henne. Hon har blivit en förebild för unga i hela världen, och inte bara för flickorna. Med risk för sitt eget liv tar hon strid för vad som är det allra viktigaste i ett demokratiskt samhälle – utbildning. Det är samtidigt ett pris för jämställdhet. Yousafzais kamp har ständigt flickorna och de unga kvinnorna i fokus. Att ge henne priset skickar signaler till alla i hela världen att kvinnor är lika viktiga som män, och att utbildning är en mänsklig rättighet. Det är också ett pris till civilkuraget, det hyllar mod och den roll som Yousafzai redan har som förebild för unga kvinnor inte minst i Pakistan och Afghanistan förstärks genom att hon nu tilldelas Nobelpriset.

Utbildning och upplysning är bland de viktigaste verktygen för fred, mot väpnad kamp. Detta budskap förstärks av det faktum att den andre pristagaren, Kailash Satyarthi, kommer från Indien, ett land som har milt uttryckt frostiga förbindelser med Pakistan. När nu priset delas mellan dessa länder skickar även det signaler om fred och försoning. Att de båda pristagarna dessutom bekänner sig till varsin av världsreligionerna, islam respektive hinduismen, förstärker detta ytterligare.

Det är ett pris för fred, för jämställdhet och för civilkurage, men framför allt – ett pris för barnen och deras rättigheter världen över.

Satyarthi, som med sina 60 år är betydligt äldre än Yousafzai, har i många år kämpat för barns rättigheter, mot barnarbete och barnslaveri. Årets fredspris leder förhoppningsvis till ett ökat fokus på barn och deras rättigheter runt om i världen, och det om något är en insats för framtida fred. Barn ska gå i skolan, inte arbeta, och utbildning är det allra effektivaste sättet att komma till bukt med fattigdom, fattigdom som inte sällan är grogrund för konflikter.

Den som får utbildning har till skillnad från den som inte får det, större möjligheter att påverka sitt eget liv. Att ha makten över sitt eget liv är motsatsen till maktlöshet, maktlöshet som ofta leder till desperata och kanske våldsamma handlingar.

Utbildning är också grunden för alla demokratiska samhällen, då utbildade människor dels har större möjligheter att ta tillvara sina demokratiska rättigheter men även för att bildning försvårar det orättfärdiga maktutövande över individer och hela samhällen som kännetecknar diktaturer.

Att Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi får fredspriset är en anledning till hopp om mänskligheten, och om framtiden, i en värld som för tillfället förmörkas av alldeles för många orosmoln.

Mer läsning

Annons