Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Personen framför partiet

/
  • Emil Källström är den riksdagskandidat från Västernorrland som fick flest personkryss i valet till riksdagen.

I Sverige finns en stark tradition av att rösta på partier snarare än personer. Sedan 1998, då personvalet infördes, har det sakteliga börjat förändras.

Annons

Det märks inte minst i årets riksdagsval. Nu krävs det endast fem procent av partiets röster för att bli inkryssad i riksdagen, till skillnad från tidigare då spärren låg på åtta procent. Det står klart att på flera håll i landet har starka profiler kryssat sig förbi det av partiet valda förstanamnet på riksdagslistan.

På många sätt är det en positiv utveckling. Det är inte längre de interna partivalen som avgör vilka som får mandat. Därmed ökar väljarnas inflytande över processen, medan partiernas makt minskar.

Dessutom måste samtliga riksdagskandidater anstränga sig mer för att få väljarnas förtroende, eftersom det alltid finns en risk att någon piggare politiker kryssar sig förbi.

Därtill är det lättare för väljarna att utkräva ansvar från politikerna, då det är väljarnas och inte partiets förtjänst att vederbörande innehar en plats i riksdagen.

Men situationen är inte helt okomplicerad. Det är lätt att lova att man som riksdagsledamot ska stå upp för vissa principer när man ännu inte har en riksdagsplats. När man väl sitter där är det inte lika enkelt.

I Sveriges riksdag viner partipiskan utan pardon. Att gå på tvärs med partilinjen är långt ifrån uppskattat av kollegerna. Den som röstar emot partiets eller blockets förslag i kammaren riskerar repressalier från partiledningen, eller potentiell utfrysning från partiet.

Därför ställer personval högre krav på de inkryssade politikernas integritet. De måste vara modiga, och våga stå upp för det de tror på. Annars riskerar de att förlora väljarnas förtroende i nästkommande val. Och modiga politiker är något Sverige behöver mer av.

Mer läsning

Annons