Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiska hot kränker demokratin

/
  • Det väljarna som utser de folkvalda. När politiker hoppar av på grund av hot är detta en kränkning av folkstyret.

Annons
Våld och hot är tyvärr en verklighet för många politiker i kommuner och landsting. Den vanligaste formen är kanske att ilskna \"vanliga\" medborgare tappar kontrollen och häver ur sig saker de inte borde. Rasistiska och extremistiska grupper står i det sammanhanget för en mindre del, även om deras tilltag ofta är mer överlagda och utstuderade. Även hot från så kallade antifascister finns registrerade. Men det går aldrig att vara helt säker på varifrån ett hot kommer så länge det inte finns en fällande dom och det finns få sådana domar.
En följd av detta är att Kristdemokraterna i Linköping tecknat en olycksfallsförsäkring för medlemmar som är ute på politiska uppdrag, det berättade tidningen Dagens Samhälle häromdagen. Och i ett vanligt kommunhus är det numera ofta regel med låsta dörrar.
I den kartläggning som en statlig utredning om hot och våld mot förtroendevalda genomfört, berättar nästan var femte förtroendevald i kommuner och landsting att de övervägt att sluta på grund av det obehag detta fört med sig. Fyra av tio oroar sig för att bli hotade. Det är alltså inte ett problem enbart för rikspolitiker. Hotbilden medför att säkerhetsarrangemangen blir allt mer påtagliga. Det sätts upp övervakningskameror och installeras larm. Motiven är begripliga, men det sker till priset av ett ökat avstånd mellan väljare och valda. Dessutom är det väljarna som bestämmer vilka personer som ska företräda dem och varje gång en förtroendevald hoppar av från ett uppdrag på grund av hot, så innebär det att valresultatet urholkas. Därför är hot mot förtroendevalda också en kränkning av folkstyret.
Nyligen presenterades en tänkvärd skrift från den utredning som jobbar med hoten. Den heter \"I mediernas våld? (Red: Agneta Blom) och i den resonerar några journalister och forskare om mediernas ansvar för och roll i detta samhällsproblem.
Merparten av medborgarnas information om politik kommer från medierna. Partierna själva är försvagade och samtalet med medborgarna sker i bästa fall som kampanjer, annars är kontaktytorna små. Allt färre har kunskaper, och ännu färre har förståelse eller insikt, för det politiken kan göra respektive inte göra.
En del av detta avstånd kan hanteras när medierna och journalister gör ett bra jobb; bevakar, kommenterar, granskar och beskriver sakfrågor och politiska skeenden i till exempel en kommun. Men själva grundproblemet, det stora och växande avståndet mellan politiker, partier och medborgare kan ingen journalistik i världen rå på.
Knäckfrågan är hur politiker och medborgarna finner varandra. Något som har den största betydelse för sammanhållningen i vårt samhälle.

Mer läsning

Annons