Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Processen i Lima

/

För ett halvår sedan var klimatoptimismen på topp. Sedan dess har den dalat.

Annons

Visserligen var FN-toppmötet om klimatet i september en framgång. Likaså den nyligen undertecknade klimatöverenskommelsen mellan USA och Kina, som tillsammans står för nästan hälften av världens växthusgasutsläpp. Problemet är att det går för långsamt.

Ju längre tiden går, desto tydligare blir det att det globala klimatavtalet, som ska undertecknas i Paris i slutet av nästa år, sannolikt inte kommer att ha den ambitionsnivå som krävs för att uppvärmningen ska stanna vid en ökning på max två grader. Efter klimatförhandlingarna i Lima, som avslutades i helgen, ska det mycket till för att världens länder ska lyckas vända klimatskutan inom en överskådlig tid. Trots två veckors överläggningar, med nattmanglingar på övertid, är slutdokumentet inte mycket att hänga i julgranen.

Målet – att bygga upp en bra grund inför konferensen i Paris – är man inte i närheten av. I stället enades länderna om en tidtabell, där alla under året ska rapportera in vilka åtgärder som har vidtagits och vad de är beredda att göra i framtiden. Det kommer att ske under nya förhandlingssessioner, där den första äger rum i februari, den andra under försommaren och den tredje till hösten.

Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) beskriver situationen med att "vi har en process det kommande året". En process som dock riskerar att bli Kafkaartad.

Det betyder givetvis inte att det är omöjligt att förloppet når hela vägen in i mål. Däremot ska man inte sticka under stol med att risken att resultatet blir lika tomt som helgens överenskommelse i Lima ökar för varje urvattnat avtal som undertecknas. I klartext betyder det att FN:s globala klimatkonferens i Paris kan bli en sorglig favorit av klimatmötet i Köpenhamn 2009. Väl i Paris måste nämligen de större besluten redan vara fattade, vilket innebär att alla länder ska ha godkänt grundtextens formuleringar innan mötet samt kommit överens om hur notan ska fördelas mellan rika och fattiga länder. I dagsläget är vägen dit betydligt längre än den enligt tidsplanen borde vara.

Den som sammanfattar läget bäst är inte toppolitiker som försöker hålla skenet uppe, utan Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson: "Förhandlingskrisen är löst igen men inte klimatkrisen". Uttalandet andas allt annat är optimism och återigen går tankarna till Franz Kafkas "Processen", som slutar med att huvudpersonen dör, utan att han förstår varför.

Mer läsning

Annons