Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Putinsvärmare och nykaroliner

/
  • Putin – om Gustav Kasselstrand själv får välja.

Sverigedemokraterna jämförs alltmer med VPK under kalla kriget. Jämförelsen handlar om det dåvarande kommunistpartiets relation till Moskva och dess underförstådda opålitlighet utifrån ett nationellt säkerhetsintresse.

Annons

Bakgrunden till jämförelsen ligger i det Putinsvärmeri som olika företrädare har gett uttryck för, bland annat SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand som tweetade att han hellre såg Putin än Obama i Stockholm. Här går SD-företrädarna i en europeisk högerextrem tradition där man betraktar Putins nationella stormaktsambition som något beundransvärt, särskilt eftersom man ogillar USA, Nato och EU. Marine Le Pen i Frankrike uttrycker öppet sin beundran för Vladimir och även Ungerns regeringschef Viktor Orban ser Ryssland som en förebild i nationsbygget.

I Europaparlamentet har en ohelig allians uppstått i form av att yttersta högerkanten tillsammans med vänstergruppen (svenska Vänsterpartiet är ett undantag här) konsekvent har röstat i Ukrainafrågor på ett sätt som Moskva gillar. Det handlar bland annat om associationsavtalet med Ukraina, där till exempel SD:s partigruppkamrater i EFDD motiverade sitt nej med att associationsavtalet leder till krig med Ryssland och att EU genom avtalet tar bort landet som en buffertzon och att Ryssland därigenom blir hotat.

Sverigedemokraterna valde i stället en retorik som var mer anpassad för hemmaplan, för att inte reta nykarolinerna i partiet. Till Sveriges Radio Ekot motiverade Kristina Winberg sitt nej till avtalet med Ukraina, som inte är aktuell som medlem i EU under överskådlig politisk tid:

"Vi vill ju inte att EU skall bli större. Vi vill ju på sikt gå ur EU, och då vill vi ju givetvis inte få mer kostnader av att det blir fler medlemsländer. Det säger ju sig självt."

För andra Sverigedemokrater blir varje antydan om Moskvavänlighet en förolämpning. Den här gruppen i partiet pekar gärna på Försvarsberedningen som bevis för att man inte är "Putinister" och "Moskvakramare". I stället vill man se återupprustning, men också att incidentflyget alltid ska flyga skarpladdat. Det är nästan så att man hör Tegnérs "Kung Karl, den unge hjälte" mellan raderna i argumentationen, som är mil från hur partiet agerar i Europaparlamentet.

Här någonstans är Sverigedemokraterna fast i debatten. Med upptrappningen i Östersjöområdet och den ökade pressen på de baltiska staterna så blir det alltmer intressant att veta var Sverigedemokraterna står. Är man ett "VPK" eller ett parti som ställer upp på Sveriges ensidiga solidaritetsförklaring, och som öppnar för att Sverige ska ge militär hjälp om något land inom EU eller Norden angrips? Att Sverige står på Rysslands sida i Poltava är redan klart, men hur blir det vid Narva?

Mer läsning

Annons