Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

—- rapport från bänk 59 - - - - Medan bänken repareras

Annons
Inne i Riksdagshuset slamras, hamras och skramlas det. Talmannen Björn von Sydow har beslutat om den största förändringen av byggnaden sedan återinvigningen 1983, då riksdagshuset flyttade från sitt fjortonåriga provisorium vid Sergels Torg till Helgeandsholmen. I år är det för övrigt 100 år sedan riksdagen första gången flyttade till Helgeandsholmen. Nu görs kammaren om. Det skall bli intressant att se om bänk 59 finns kvar den 13 september när riksdagen återsamlas.

Mycket har sagts och rapporterats från folkpartiets landsmöte i Göteborg. Jag tillhörde de drygt 160 ombuden och kan rapportera att få var så flitiga debattörer som Sundsvalls- och Västernorrlandsdelegationen. I förgrunden stod dock social trygghet i en föränderlig tid. Lars Leijonborg anslag tonen genom att betona att inför utmaningarna från bland annat Indien och Kina duger inget annat än utbildning och flit. Det gäller kort sagt att höja blicken och acceptera utmaningen från en föränderlig värld. Jag tror att det är viktigt att förstå att vi inte klarar vår egen välfärd genom att ständigt vara missnöjda eller klaga på att andra får det bättre.

Hur många miljarder AMS än får, måste det vara genom starka och framgångsrika företag som vår trygghet skapas, det gäller expansiva Sundsvall lika väl som andra orter. Utan starka företag, ingen framtida välfärd. Den politiskt mest brännande frågan just nu tycks annars ersättningsnivån i sjukförsäkringen vara. Folkpartiet manas kompromissa, enligt min mening är det moderaterna som placerat just denna fråga i centrum för debatten, inte om omsorg om alliansen utan, ja, ni får fundera själva.

Vad vill då fp? Jo, att den som verkligen blir sjuk inte också skall drabbas av ekonomiska problem på grund av den oförutsedda ohälsan. Välfärden skall räcka till för dem som hamnat i en situation där stöd verkligen behövs. Riksförsäkringsverket vill på tre år minska antalet sjukdagar från "feberheta" 42,5 dagar/år till 37,0 dagar. Om denna ganska blygsamma prognos skulle nås, skulle det resultera i en minskning av antalet ersatta sjukskrivningsdagar med 25 miljoner dagar per år och utbetalningen från sjukförsäkringen med 15 till 16 miljarder kr. Folkpartiet föreslår allt från noggrannare kontroll till bland annat krav på nya oberoende läkarintyg efter viss tid. Vad är det för fel på det åtgärdsprogrammet? Det speciella med den framräknade summan att besparingen är densamma som uppnås om man sänker ersättningsnivån från dagens 80 procent till 65 procent för alla. Vilket är bäst? Mest rättvist?

Folkpartiet vill alltså ha två ersättningsnivåer: 80 procent för dem som är verkligen sjuka, 0 procent för dem som är friska och fuskar (moderaternas alternativ är 65 procent för alla). Jag tycker att väljarna skall avgöra saken. Och jag är inte särskild oroad över utgången.

Mer läsning

Annons