Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt att sälja skelett?

Annons
I sommar öppnas garage och bodar längs de svenska vägarna och gamla brödrostar, pinnstolar och porslinsfigurer bjuds ut till försäljning av privatpersoner som vill tjäna en hacka på sitt bunkrade skräp. Det är förstås mysigt att gå omkring bland främmande människors bråte och leta efter fynd, även om man kan slås av att det borde finnas mer kreativa företagsidéer än att sälja sådant man själv inte vill ha.
Den lite unkna loppislukten och de oändliga högarna med prylar väcker vemodiga tankar. När människors hela liv läggs under klubban på sommarauktioner och källarloppisar påminns man om devisen "du kan ingenting ta med dig när du dör". När Elsas dödsbo ropas ut på ladugårdsbacken rafsar ketchupkladdiga händer igenom lådor med bleknade fotografier från hennes liv. Sedan säljs bilderna i klump med några dukar hon virkat, en ljusstake och en gammal matberedare för femtio spänn. Där står folk med plånboken i näven och varmkorv i munnen utan några som helst tankar på sig egen dödlighet och lastar bilarna med fyndlådor och fåtöljer ingrodda med främlingars hudavlagringar. I denna handel vävs epoker och människor samman via begagnade pinaler. En stilla förhoppning om att allt kan säljas tänds i var mans hjärta. Min bokhylla Billy kan om hundra bli en raritet. Bäst att spara.
En som inte visste att han skulle bli klubbad på auktion var den tidigare innehavaren av det skelett som i veckan ståtat med en digital prislapp fasttejpad i bäckenbenet på ett auktionshus i Stockholm. 3500 riksdaler är utgångspriset för det gamla "skolexemplaret" med ojämna tandrader och långa tår som en gång i tiden kanske hette Sigvard.
Jag kan inte låta bli att undra om detta var vad Sigvard hade tänkt sig den där dagen då han, får man anta, gav sitt samtycke till att donera sitt skelett till eftervärlden för undervisningssyften. Om han hade vetat att den benstomme som burit honom fram genom livet en dag skulle stå till allmän beskådan mellan moraklockor och rokokolampor i entrén till ett auktionshus på 2000-talet, skulle han då ha fattat samma beslut?
Enligt transplantationslagen är kommersiell handel med biologiskt material förbjuden i Sverige. Men Sigvard blev ett skelett och skelettet blev ett skolexemplar som vem som helst kan köpa till högstbjudande och sätta i sin gamla skinnfåtölj därhemma med en rolig hatt på huvudet. När skinnfåtöljen i framtiden bjuds ut på auktion i klump med bokhyllan Billy, så hänger Sigvards gamla skelett kanske med på köpet. Och kanske hittar någon om hundra år en bild bland andra bleknade fotografier med ketchupfläckar i hörnen på en leende Sigvard från den tiden när hans skelett var hans.

Mer läsning

Annons