Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Respektera kyrkan och religiösa ritualer

/
  • Prins Carl Philip och Prinsessan Sofia gjorde som så många andra och gifte sig i Svenska kyrkan. De flesta andra har dock till skillnad från prinsparet större möjlighet att själva välja lokal.

Midsommarafton är av tradition en romantisk högtid. Den förknippas med allt från fallossymboler till skrockfulla metoder att ta reda på vem ens älskade är. Många är det också som väljer att gifta sig den här dagen.

Annons

Midsommar är också en av våra minst religiösa högtider, även om den delvis kopplas samman med gammal asatro, och även anses ha att göra med Johannes Döparens födelsedag. Dock att få, om ens någon, som väljer att gifta sig på midsommarafton gör det av religiösa skäl. Ändå är det många som vill göra det i kyrkan, inför Gud och hans församling. Det är nämligen vad en vigsel i Svenska kyrkan (eller annan kristen kyrka) innebär. Att man inför Gud lovar varandra att hålla ihop ända till döden.

Trots detta är det så många som var tredje präst i Svenska kyrkan som fått önskemål från brudparet om att tona ner pratet om Gud under vigselakten.

Sverige må vara ett av världens mest sekulariserade länder, och Svenska kyrkan är inom vissa områden påfallande liberal, men att plocka bort kärnan i det som hela saken handlar om, nämligen religion, är det få präster som är intresserade av att göra. Och det är pinsamt att de ens får frågan.

Den som väljer att gifta sig i en kyrka, oavsett orsak, borde ha tillräcklig insikt om vigselaktens religiösa betydelse för att avstå sådana önskemål.

Är man så pass stark i sin ateistiska övertygelse att man inte vill höra talas om Gud under vigselakten finns det många alternativ till en kyrklig vigsel.

Den som hävdar att hen som medlem i kyrkan har rätt att gifta sig där och ställa krav bör i stället – oavsett anledning till medlemskapet – respektera de grundläggande premisserna för en kyrklig vigsel.

Tyvärr verkar det som om många av dessa önskemål i grunden handlar om okunskap om kyrkan och Sveriges kristna historia. Det kan inte bara vara en känsla att allmänbildningen på det här området dalat kraftigt de senaste årtiondena. Snart kommer väl föräldrar att vilja döpa sina barn också utan att behöva höra vare sig böner eller bibelcitat, om det inte redan inträffat? Med tanke på hur många det är som ser dopakten endast som ett sätt att ge barnet ett namn skulle det inte förvåna mig, trots att vi i Sverige sedan länge ger våra barn namn genom att skicka in ett papper till Skatteverket.

Dopakten är i själva verket en ritual där man överlämnar sitt barn i Guds händer och tar upp det i församlingen. Det kan ju tyckas omodernt med tanke på att vi har religionsfrihet, som bör gälla även barnen, men det är så det fungerar.

Problemet med ickekristna som vill tona ner det kristna budskapet i kyrkan torde ändå vara övergående. Endast 35 procent väljer att gifta sig i Svenska kyrkan, och antalet konfirmationer har minskat från 80 procent av alla 1970 till dagens dryga 30 procent tonåringar som väljer att konfirmera sig.

Jag kan tycka att det är helt okej att vilja upprätthålla gamla kristna traditioner även om man inte själv tror, men då måste man ta det kristna budskapet och ritualerna på köpet och visa respekt för kyrkan som den religiösa lokal den är.

Läs också:

En av de mest missförstådda idéerna någonsin

Ta bort vigselrätten för religiösa samfund

Mer läsning

Annons