Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Det låg ett skimmer över Ahlmarks dagar

Annons

Per Ahlmark trivdes bättre som opinionsbildare än som minister

Förre folkpartiledaren, debattören och författaren Per Ahlmark lämnade ingen oberörd.Foto: TT

Kort efter Ola Ullstens bortgång dog Per Ahlmark. Ullsten var äldre, men efterträdde ändå Per Ahlmark både som FPU- (nu LUF)-ordförande och som folkpartiledare (nu Liberalerna).

Per Ahlmark var den engagerande och stridbare ideologen. I efterhand är han mest ihågkommen för sin envetna kamp för demokrati, mot diktaturanhängare, mot antisemitism och för Israel (Ahlmark var dock en av de första som förordade en tvåstatslösning).

Det är inte första gången Liberalerna/Folkpartiet har bekymmer med låga opinionssiffror. När Per Ahlmark tog över som partiledare 1975 såg det också illa ut. Men genom energi och målmedvetenhet ledde han Folkpartiet till framgång i valet 1976 och bidrog till att Socialdemokratins långa maktinnehav bröts. Ahlmark kan ha spelat en avgörande roll för återskapa entusiasm och framtidstro bland Liberaler/folkpartister.

Jag var själv på den tiden aktiv i FPU och minns kämpaglöden Ahlmark skapade inom partiet. Han berörde människor. På den tiden hade partierna mängder av torgmöten, de flesta inför nästan tomma torg. Men när Ahlmark talade flockades intresserade och lyssnande åhörare.

Ahlmark var mer agitator än förvaltare och ville ha kontroll. Möten och besök skulle planeras i minsta detalj, arrangörer kunde bli uppringda av Ahlmark mitt i natten med frågor om detaljer.

Då var det ingen bra idé att 1976 bli arbetsmarknadsminister i Fälldinregeringen, särskilt när krisen stod för dörren. Det handlade om brandkårsutryckningar, många möten och mycket detaljer i olika ärenden. Det passade inte Ahlmark. När han sedan drabbades av en personlig tragedi kom en, för andra, oväntad avgång som minister och partiledare.

Därefter fortsatte Per Ahlmark som författare, debattör och poet.

En tid kunde hans envisa kamp mot nuvarande eller tidigare diktaturanhängare, liksom kritik av antisemitism framstå som överdriven och mindre relevant. Men på senare tid har de frågorna, sorgligt nog, åter blivit mer aktuella.

Ahlmark verkade också under 1960- och tidigt 70-tals socialistiska vänstervåg, då vurmandet eller ursäktandet av vänsterdiktaturer var utbrett, om inte bland väljarna så på universitet och i kulturdebatt. Så även då var Ahlmark en viktig röst för att värna demokratin.

Mer läsning

Annons