Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Röda dagar — svarta pinnar

Annons
Efter den nyligen uppflammande debatten om huruvida "Nogger Black" och "88:an" är rasistiska glassar, har jag på allvar börjat undra hur det står till med Sverige. "Centrum mot rasism" gick i taket över den nya glassreklamen, påpekade att de inte alls var "kritiska mot färgsättningen av glassen eller namnet "Black" utan mot "reklamens tankemönster".

Detta sammanföll i tid med folkpartiets märkliga utspel om att kriminella invandrare skulle utvisas på livstid, även om det i praktiken visade sig innebära att det i huvudsak var brottsliga norrmän och finnar som skulle köras ut ur vårt fina land. Och som grädde på glassen var socialdemokraterna och moderaterna rörande eniga om att apatiska barn visst skulle kunna avvisas även om de måste transporteras härifrån på bår med sond i näsan. Det var en helt vanlig dag och det mångkulturella Sverige kändes långt borta: Efter barnprogrammet på teckenspråk, sände tv nyheterna på samiska och en gudstjänst på finska. De nationella minoriteternas rättigheter judarnas, romernas, samernas, sverigefinnarnas och tornedalingarnas har tagits på allvar i lagstiftningen och särskilda insatser syns både här och där för att ge stöd till och utveckla deras språk och kultur. Men det enda program jag sett textat på arabiska det tredje största språket i Sverige är utbildningsradions serie "Om barn", där en trebarnspappa ventilerar tankar om sexlivet efter förlossningen och berättar om roliga maträtter som man kan laga tillsammans med sina barn.

Kanske tittar jag alltför lite på tv, men mångfalden i medierna tycks endast bestå av det i lag reglerade stödet till dem som formellt klassas som nationella minoriteter. Somalierna får fortfarande kämpa för att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna sända närradio, medan samerna har sina samhällsbetalda nyhetstimmar, trots att det finns lika många somalier som samer i Sverige. I förra veckan stängde Sverige för att arbetarrörelsen skulle fira sin stora dag. I går hade vi klämdag för att Kristus anses ha flugit till himlen i förrgår. Och om en månad stannar Sverige för första gången för att vi ska vifta med våra blågula flaggor.

Egentligen borde varken staten, kyrkan eller arbetarrörelsen få bestämma när vi ska vara lediga. Bort med de röda dagarna i almanackan bort med julafton, första maj, nationaldagen och de kristna söndagarna! Låt människor själva bestämma när de vill ha en ledig, röd eller blå eller gul dag. På så vis skulle det alltid finnas någon tjänsteman på plats när man måste komma i kontakt med myndigheterna. På så vis skulle samhället öppnas för allas smaker och trosuppfattningar. Och kanske skulle vi sedan kunna överväga att låta somalierna ha egna nyhetsprogram och äta glassen Top Hat utan att för en sekund tänka på vare sig den gamla porrtidningen med samma namn eller på samernas toppiga mössor.

Mer läsning

Annons