Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rör inte det fria skolvalet

Annons

Det fria skolvalet var en viktig valfrihetsreform som infördes på 1990-talet.

Makten över vilken skola barnen ska gå i flyttades då från kommunen till familjen.

I stället för att tilldelas en skola baserat på var ni bor så kan familjen nu själv välja vilken skola barnen ska gå i (givet att det finns plats förstås).

Anna Ekström, generaldirektör för Skolverket tillika ordförande i Skolkommissionen, sa i söndagens Agenda i Sveriges Television att hon vill se över det fria skolvalet.

Det främst argumentet för att inte låta familjerna välja skola är att skolresultaten för de svagaste eleverna är högre i skolor där barn från olika socioekonomiska grupper blandas än i segregerade skolor.

Ett problem är att eftersom också bostadsområden är mer segregerade i dag än tidigare så skulle även den gamla principen med att geografiskt tilldela eleverna en skola få segregerande följder. Så att återgå till att strikt tilldela skolor efter var eleverna bor är inte nödvändigtvis en särskilt bra lösning på problemen.

Därtill har valfriheten ett egenvärde. Det är rimligt att låta den som brukar en kommunal tjänst ha ett visst inflytande över vem som utför den. Det gäller för äldreomsorgen såväl som för skolan.

Det är bra att den som av en eller annan anledning är missnöjd med sitt barns skola har möjlighet att byta till en annan skola.

På något sätt måste emellertid den bristande likvärdigheten i skolan bekämpas. Bättre än att slopa det fria skolvalet vore att se över resursfördelningen. Det är inte givet att alla skolor ska ha samma anslag.

Skolor i socialt utsatta områden kan mycket väl behöva mer resurser för att kompensera sig gentemot skolor med bättre presterande elever.

Målsättningen måste vara att höja kvalitén på samtliga skolor. Den som inte gör ett aktivt val måste kunna vara trygg med att den skola som barnet tilldelas är ett fullgott alternativ.

Mer läsning

Annons