Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Schröders överraskande drag

Annons
Spekulationerna hade varit många inför det tyska delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen på söndagen. Om vilka reaktioner ett socialdemokratiskt nederlag i Tysklands folkrikaste delstat skulle kunna utlösa också på nationell nivå. Men att förbundskansler Gerhard Schröder direkt skulle kräva klart besked från väljarna om vilken regering de egentligen vill ha, och föreslå nyval till riksdagen med det hade ingen räknat. I efterhand, så är det ju ofta, framstår det som typiskt för den politiker som på tyska kallats \"Der tut-was Kanzler\". Någon riktig svensk översättning finns inte, men det betyder något i stil med \"han som gör något-kanslern\". Gerhard Schröder är som handlingskraftigast och mest statsmannamässig när han står upptryckt med ryggen mot väggen, det var en återkommande iakttagelse när statsvetare och journalister började analysera beskedet på söndagskvällen.
Den bestående känslan hos de flesta är att det är ett logiskt beslut från den socialdemokratiska ledningens sida. Att den rödgröna regeringen skulle harva sig genom ett år till med olika och varandra blockerande majoriteter i förbundsdagen och förbundsrådet i ett land som behöver fortsatta reformer och en större allmän tillförsikt och konsumtionslust inför framtiden, var inget aptitligt alternativ. Genom det dramatiska tillkännagivandet hoppas socialdemokraterna uppnå tre saker: att under trycket av en stundande valrörelse inställa den uppblossande striden mellan partiets olika falanger, att stimulera de många soffliggarna bland partiets anhängare att gå till valurnorna och, kanske framför allt, att överrumpla den för tillfället dåligt förberedda oppositionen. För även om det kan anses självklart att kristdemokratiska CDU:s ledare Angela Merkel blir oppositionens kanslerkandidat, så har hennes ställning internt länge varit svag och ifrågasatt. Och när det gäller stora reformförslag har CDU och systerpartiet, bayerska CSU, nästan bråkat mer med varandra inbördes än med regeringen, det saknas en gemensam vilja utöver eleganta slagord. Liberala FDP:s ledare Guido Westerwelle, som skulle få stort inflytande över en framtida ny regering, kämpar å sin sida svårt med ett, säkerligen oförtjänt, rykte som lite oseriös kampanj- och upptågspolitiker utan saklig tyngd.
Sådant är läget inför den plötsliga valrörelse som nu stundar: den rödgröna regeringen har tappat medborgarnas förtroende utan att oppositionen egentligen övertygat någon om att de skulle kunna det bättre. Men någon måste regera, någon måste få utrymme till en långsiktig strategi som tar vid där den nuvarande regeringens program 2010 stannat av. Lika bra, i det läget, tänkte Schröder, att gå till väljarna och få den där typen av klart och entydigt besked som opinionsundersökningar aldrig kan ge. Det var ett drag värdigt en \"tut-was-Kanzler\". Kanske blir det hans sista.

Mer läsning

Annons