Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SD:s frågor pressar de andra partierna

/
  • Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson har ritat om den politiska kartan.

Annons

Det har blivit populärt att spekulera kring när Sverigedemokraterna kommer att gå om Moderaterna och Socialdemokraterna i opinionen. Exempelvis har Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman dragit ut trendlinjerna i opinionsundersökningarna och konstaterat att det kommer att inträffa i november i år (13/5).

Det är förstås en prognos som måste tas med en nypa salt. Dock är det uppenbart att allt just nu går SD:s väg, trots vårens interna strider. Med stabilt höga opinionssiffror följer att fler väljare får en starkare identitet som sverigedemokrater, vilket gör att övriga partiers tankar på att vinna tillbaka SD-väljarna framstår som allt mer orealistiska.

Dessutom har en rad tunga borgerliga opinionsbildare sedan i höstas argumenterat för att allianspartierna ska överge den liberala migrationspolitik som utmärkte Reinfeldtåren. Sakta, men säkert, är det SD:s positioner som blir utgångspunkten i invandringsdebatten.

Samtidigt försöker SD, som statsvetaren Andreas Johansson Heinö konstaterar, på att bredda sin profil och etablera sig som det konservativa partiet i svensk politik, bland annat genom att betona sitt motstånd mot fler pappamånader (Borås Tidning, 17/6).

När Jimmie Åkesson talar i Almedalen har han med andra ord all anledning att vara nöjd. Vad som håller på att hända i svensk politik är att SD ritar om det politiska landskapet. Övriga partier kommer, vare sig de vill eller inte, att tvingas förhålla sig till ett parti som både konkurrerar om deras väljare och som med invandringen för in en ny konfliktfråga som utmanar åt både höger och vänster.

Situationen kan jämföras med när Miljöpartiet kom in riksdagen 1988. Även då introducerades ett nytt frågekomplex, som inte självklart gick att kategorisera som höger eller vänster, och som de andra partierna var tvungna att förhålla sig till.

Den bestående effekten av MP:s inträde var att S tvingades ge upp tanken på att kunna regera ensamt, samtidigt som MP successivt skaffade sig en identitet som ett parti hemmahörande till vänster om mitten.

Förr eller senare kommer sannolikt något liknande att hända i fråga om SD. Decemberöverenskommelsen kan ses som ett sätt att skjuta upp detta, och tillfälligt neutralisera de förändringar i det politiska landskapet som SD:s framgångar för med sig. Strategin med tillkännagivanden i riksdagen som Alliansen använt sig av under våren riskerar emellertid att leda till att borgerliga politiker successivt vänjer sig vid att betrakta SD som ett självklart parlamentariskt underlag.

Långsiktigt finns två realistiska scenarier: Antingen bryts blockpolitiken eller så blir Sverigedemokraterna ett parti som förhandlar om att stödja en borgerlig regering. När frågan ställs på sin spets i nästa eller nästnästa val, räknar Jimmie Åkesson sannolikt med att borgerligheten kommer att välja blockpolitiken framför en liberal migrationspolitik. Än är det inte för sent att bevisa att han har fel.

Mer läsning

Annons