Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skilj på förnuft och känsla när Hagamannen släpps ut

/
  • Tingsrättens ordförande Tomas Södermark svarar på journalisters frågor efter domen 2006.

Min första tanke när jag fick veta att Niklas Lindgren, även känd som Hagamannen, snart får återvända till Umeå, var medlidande med alla kvinnor i staden. Dessa kvinnor som så länge levde i skräck och vars frihet begränsades på grund av rädslan. Nu väcks denna rädsla till liv.

Annons

Den andra tanken var att det väl måste finnas lagrum för att hålla honom i fängelse längre tid än två tredjedelar av straffet. En tanke som föddes ur medkänslan med kvinnorna i Umeå och brottsoffren.

Många är det som reagerar med starka känslor på beskedet att Hagamannen snart kommer att befinna sig på fri fot. Känslor av upprördhet, vanmakt och hat.

Känslor är vad som gör oss mänskliga. De är nödvändiga. Men känslor kan också vara farliga, när vi låter dem styra våra handlingar. Ibland kan det också vara bra att andas djupt och tänka efter innan dessa känslor uttrycks. Ord kan nämligen ställa till stor skada. Särskilt när många uttrycker samma sak. Jag tänker på alla de som efterfrågar någon form av medborgargarde som ska röja Hagamannen ur vägen.

Känslan är begriplig. Men det är den sortens farliga känslor och konsekvenserna det kan få för den som väljer att låta den styra som gör att vi har ett rättsväsende. Därför att känslor inte alltid är logiska, och de är väldigt sällan rättvisa.

Rättssystemet lyckas inte heller alltid skipa rättvisa för alla inblandade, men det är det minst dåliga alternativet.

De som ropar efter medborgargarden har troligtvis inte tänkt särskilt långt. Vad skulle det till exempel få för konsekvenser för den som väljer att ta lagen i egna händer?

Enligt svensk lag ska den som avtjänat sitt straff betraktas som fri, brottet är sonat. Det måste gälla alla utan undantag, annars har vi ingen rättsstat. Visserligen är det sant att Lindgren har en tredjedel kvar av strafftiden, vilket är brukligt. De första åren är hans frihet villkorad, och skulle han återfalla i brott är friheten förverkad. Dessutom finns möjlighet att belägga honom med olika former av restriktioner under den villkorliga frigivningen. Dit hör det tidigare beslutet att inte låta honom vistas i Umeå det första året efter frigivningen, ett beslut som överklagades och som nu alltså inte längre gäller.

Det går att göra undantag från 2/3-regeln om synnerliga skäl finns. Rätten har uppenbarligen bedömt att sådana synnerliga skäl inte finns i fallet Hagamannen. Rättens beslut kan givetvis ifrågasättas, det är aldrig fel att resonera kring hur lagtext tolkas..

Men lagen har följts, och det är vad rättssystemet är satta att göra. Den som tycker eller känner att det är in i helvete fel får absolut känna upprördhet. Men den upprördheten bör användas som katalysator för politiskt eller annat engagemang för att i så fall ändra lagstiftningen eller att när det kommer till våldtäkt ifrågasatta mansnormen, inte åt att ta lagen i egna händer.

Mer läsning

Annons