Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skjut björnen först

Annons
När vi närmar oss val i Sverige så kommer frågan som ett brev på posten brukade göra; vem är oppositionens statsministerkandidat? Så även inför den tredje söndagen i september 2006 och denna gång har centerpartiets Maud Olofsson väckt frågan. Olofsson säger till Svenska Dagbladet att hon vill diskutera ett eventuellt "primärval" av amerikanskt snitt med de övriga partiledarna i den borgerliga alliansen för maktskifte. Denna typ av "förval" skulle innebära att medlemmarna i de borgerliga partierna, väljer den av de fyra partiledarna de vill se som statsministerkandidat.
Vän av ordning undrar vad vitsen skulle vara, detta då medlemmarna rimligtvis anser att det egna partiets ledare är den bästa företrädaren för Sverige. Det finns vidare en möjlighet att inkludera sympatisörer som inte är partimedlemmar i förvalet. Dessa får då registrera sig för att få delta i primärvalet, ungefär som i USA. Det är dock inte relevant att jämföra svensk och amerikansk politik i det här fallet. Det är förhållandevis enkelt att lansera en enda kandidat i ett politiskt system där enbart två partier står mot varandra. Inom den borgerliga alliansen handlar det om fyra olika partier som skall enas kring en gemensam kandidat.
Frågan blir vad som uppnås med att lansera en statsministerkandidat före valet? Det självklara svaret är att alternativen tydliggörs. På den ena sidan en enad borgerlig allians, på den andra en socialdemokratisk regering med stöd av vänster- och miljöpartiet. Självklart är tydlighet önskvärt, men är det klokt att dela ut ministerposter mellan de olika partierna och dess ledare innan väljarna lagt sina röster?
Den rådande ordningen de få gånger borgerligheten vunnit regeringsmakten är att det faktiska valresultatet och mandatfördelningen i huvudsak legat till grund för hur regeringsposterna har fördelats. Det är en rimlig princip som även fortsättningsvis bör följas. Och som förre centerledaren Gunnar Hedlund klokt uttryckte det: man skall inte sälja skinnet innan björnen är skjuten.

Mer läsning

Annons