Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolan är statens ansvar

/
  • Kommunaliseringen av skolan var ett misslyckande från början till slut.

I dagarna är det 25 år sedan riksdagen klubbade igenom kommunaliseringen av skolan. Innan dess hade lärarna strejkat i flera veckor, och både i och utanför riksdagshuset kokade vreden. Polisen tvingades ställa upp kravallstaket framför de demonstrerande lärarna, som befarade att kommunaliseringen skulle leda till att skolan blev mindre likvärdig och att läraryrkets status skulle urholkas.

Annons

Nästan på dagen 25 år senare ger facit lärarna rätt. Efter Pisa-chocken bad Sverige OECD:s skolenhet att granska det svenska skolsystemet och ta fram förslag på förändringar. Förra veckan presenterades resultaten och om vi inte hade befunnit oss mitt i en regeringskris hade ordet skolchock sannolikt spridits över landet. OECD:s kritik kan få även den mest optimistiska skolpolitiker att ge upp sina matematiska illusioner.

Sverige lägger mer pengar på utbildning per capita än OECD-snittet, medan resultaten ligger i den andra änden av skalan. Orsakerna är flera, men OECD pekar särskilt ut decentraliseringen och ojämlikheten som de två värsta bovarna i skoldramat.

Annorlunda uttryckt betyder det att det är oklart vem som bär det yttersta ansvaret för att alla barn i Sverige får en god utbildning samt att resurserna inte satsas på de elever som har störst behov – två faktorer som är grundläggande för länder med goda skolresultat. Vidare kritiseras det fria skolvalet, den dåliga disciplinen i klassrummen, kvaliteten på lärarutbildningen och lärarnas administrativa börda.

Med andra ord förkastar OECD i princip hela det svenska skolsystemet, med kommunaliseringen och lärarkrisen i centrum. Det, om något, borde ha orsakat en regeringskris. Inte minst eftersom det knappast kan komma som en överraskning för någon.

Svensk skola befinner sig sedan två decennier tillbaka i en nedåtgående spiral. En situation som kan härledas till kommunaliseringen, som trädde i kraft 1991, och sjösättandet av 1994 års läroplan.

Medan den misslyckade läroplanen är skrotad – tack Alliansen! – finns det i dagsläget inga planer på att återförstatliga skolan. Med lite god vilja kan det förklaras med att ett återförstatligande är ett gigantiskt projekt, men det är ingen vidare ursäkt för att behålla ett system som har varit ett misslyckade från början till slut.

2016 är det 25 år sedan kommunaliseringen trädde i kraft. Jubileet bör firas med att organisationsformen går i graven. Det betyder att Sveriges utbildningsminister, oavsett vem det blir efter valet i mars, omgående måste tillsätta en utredning av hur ett återförstatligande skulle kunna gå till.

Inte för att en förändring av huvudmannaskapet löser skolans problem. Däremot är det en förutsättning för att vi ska kunna lösa skolans problem.

Mer läsning

Annons