Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slopat överskottsmål ger inte regeringen fria tyglar

/
  • Finansminister Magdalena Andersson föreslog i går att överskottsmålet slopas.

Annons

Regeringen vill ändra de budgetregler som har gällt i Sverige sedan Socialdemokraterna och Centerpartiet kom överens efter 1990-talskrisen. I stället för att ha ett mål om ett överskott på 1 procent över en konjunkturcykel så vill regeringen ha ett mål om en budget i balans över samma tid.

Vi har på ledarplats tidigare argumenterat just för att överskottsmålet bör sänkas. Sveriges ekonomi är i gott skick och statsskulden är under kontroll. I internationella jämförelser är den svenska staten inte högt belånad. Statsskulden som andel av bruttonationalprodukten har minskat ordentligt sedan krisåren på 1990-talet, från drygt 70 procent till någonstans mellan 30 och 40 procent de senaste åren.

Att i det läget fortsätta att strama åt – något som blir den faktiska följden av att staten ska gå med överskott – i stället för att investera i sådant som är tillväxtdrivande är oklok politik. Som vi har konstaterat tidigare gör Riksbanken sitt för att stimulera ekonomin med minusränta. Om detta är ett första steg mot en mer expansiv finanspolitik så är det välkommet.

Samtidigt är det viktigt att betona att ett slopat överskottsmål inte ger regeringen fria tyglar att lägga ofinansierade reformer. Meningen är fortfarande att budgeten ska gå med överskott i goda tider för att det ska finnas finansiella muskler att möta ekonomiska nedgångar. Att bygga upp skuldberg för framtida generationer – så som gjordes under den offentliga sektorns ofinansierade expansion under 1970- och 1980-talen – är inte ansvarsfullt. Att däremot investera i sådant som är långsiktigt lönsamt men som på kort sikt kostar pengar – till exempel infrastruktur – är klokt.

Visst var det ett stort ekonomiskt åtagande som staten tog på 1800-talet när järnvägens stambanor byggdes, men det är svårt att se att Sveriges ekonomiska utveckling under 1900-talet hade blivit densamma utan framåtsyftande satsningar av den typen.

Ansvarstagande politiker måste kunna lyfta blicken och fatta beslut som tar sikte längre bort än nästa val.

Här kan den stora pensionsöverenskommelsen mellan de borgerliga partierna och S – en uppgörelse som också Miljöpartiet senare har accepterat – lyftas fram som ett bra exempel. Det gamla pensionssystemet var ohållbart, för lite betalades in och för mycket betalades ut. Hade systemet inte förändrats hade det, i takt med de stora pensionsavgångar som har skett det senaste decenniet, närmast brakat samman under sin egen underfinansiering.

De folkvalda tog tag i frågan och kom överens över blockgränsen för att skapa ett mer hållbart pensionssystem baserat på principen att man inte kan ta ut mer ur systemet än vad som förs in.

Förhoppningsvis kan den borgerliga oppositionen också se värdet av att ändra överskottsmålet till ett mål om en budget i balans. När överskottsmålet infördes så var i alla fall Moderaterna kritiska och talade om en överbeskattning av befolkningen. Om det hjälper Moderaterna att acceptera denna förändring så kan vi gärna kalla det för en skattesänkning med 1 procent av BNP.

Mer läsning

Annons