Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snobbar som jobbar med robotar

/
  • Numera utför robotar uppgifter som tidigare utfördes av människor. Kanske kan de i framtiden till och med ersätta mänskliga fotbollsspelare.

De tar våra jobb! Så brukar det låta, inte bara om flyktingar och hantverkare från andra EU-länder, utan även om robotar.
Oron är långt ifrån ny. Redan på 1800-talet slog brittiska arbetare sönder textilmaskiner, eftersom de var rädda att deras arbetskraft inte skulle behövas när den nya tekniken automatiserade delar av produktionen.

Annons

Anekdoten berättas i Studieförbundet SNS:s analys Robotar som jobbar, som presenterades på måndagen. Med facit i hand kan man småle åt historien. Numera används industrirobotar bland annat för montering, bearbetning, förflyttning och paketering. Maskiner kan skörda inom jordbruket och mjölka i ladugården. På så sätt har robotar tagit jobben från såväl pigor och drängar som från fabriksarbetare och hantlangare. Frågan är om det är någon som sörjer.

Ett annat sätt att se på utvecklingen är att den har frigjort tid och arbetskraft. Människor som för bara några generationer sedan skulle ha tillbringat långa och ineffektiva dagar på åkern och i fabrikerna, arbetar numera med att förbättra matproduktionen och utför högproduktiva ingenjörsjobb i industrin. Många är utbildade inom områden som 1800-talets textilarbetare inte kunde föreställa sig, som tandläkare, informatörer och programmerare. Om majoriteten av befolkningen fortfarande hade varit fast vid plogen och det löpande bandet hade det inte blivit några höghastighetståg och smarta telefoner. Är det verkligen den utvecklingen – eller snarare brist på utveckling – vi hade velat se?

Här svarar de flesta nej. Och även om vi inte vet hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut ger SNS-analysen en rätt positiv framtidsvision.

Mellan 1990 och 2005 sjönk priset på robotar ner till en femtedel, om kvalitetsförbättringar räknas in. Under ungefär samma period ökade användningen med 150 procent. Det har bidragit till höjd BNP och högre produktivitet, utan att det totala antalet arbetade timmar har påverkats – däremot minskade antalet arbetade timmar av låg- och medelkvalificerad arbetskraft.

Det beror på att branscher med hög robotanvändning har haft en snabbare ökning av sin produktivitet än övriga och därför säljer sina varor till lägre priser, vilket leder till ökad efterfrågan. Det gör i sin tur att företagen, för att kunna tillmötesgå kundernas önskemål, behöver nyanställa personal, som är mer produktiv än den som slutade. Då stiger reallönerna och därmed ökar efterfrågan ytterligare på varor och tjänster.

Därför ska vi inte vara rädda för robotiseringen. Den bör snarare uppmuntras och utvecklas inom områden där den är eftersatt, som hälso- och sjukvård. På så sätt kan den personalintensiva offentliga sektorn öka sin produktivitet, så att vi får mer välfärd för samma peng. Som grädde på moset leder effektivitet i regel till löneökningar – något som sannolikt är varmt välkommet bland alla som arbetar inom vård och omsorg.

Mer läsning

Annons