Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialdemokraterna är opålitliga förvaltare av liberal migrationspolitik

/
  • Strukturförändringar kan krävas i näringslivet.

Det finns många ledarsidor som gärna vill försvara en fortsatt generös flyktingpolitik. Tidningar som anser att argumenten för öppenheten har en sådan tyngd att de borde bära i alla lägen, förutsatt att de framförs med tillräcklig emfas.

Annons

Vissa gör det dock förvånansvärt lätt för sig.

Invandringen är en investering – punkt slut!!!

Eller kanske:

Den dumma Alliansen sänkte skatterna, därför bör det vara tabu att tala om asylinvandringen som en ekonomisk börda – eftersom allt alltid är högerns fel. Eller varför inte den mer sofistikerade varianten:

I Sverige har vi högt arbetskraftsdeltagande, och därför bör sysselsättningsgapet mellan invandrare och inrikesfödda egentligen inte ses som något jätteproblem.

Med argument av den här typen försöker man skapa politisk acceptans för fortsatt öppenhet. Syftet är med andra ord vällovligt. Problemet är bara att medicinen inte biter.

Den kanske rent av motverkar sitt syfte, för vad vi i rådande läge behöver är knappast debattörer som duckar för besvärliga målkonflikter samtidigt som de koketterar med bristande probleminsikt. Vad som behövs är konkreta svar på de utmaningar som flyktingkrisen för med sig, inte minst på lång sikt.

Hur ska exempelvis sysselsättningsgraden hållas uppe om invandringen av personer med låg utbildningsnivå stabiliseras på en hög nivå, samtidigt som näringslivet förblir fortsatt kunskapsintensivt? Vilken politik behövs för att undvika ett växande bidragsberoende?

I ett inlägg på bloggen Ekonomistas för nationalekonomen Rikard Forslid ett intressant resonemang om det vägval som Sverige tycks stå inför. Professorn påpekar att vid en viss punkt kommer det att krävas strukturförändringar i näringslivet för att matcha arbetskraftens nya sammansättning.

Detta kan uppnås på två sätt. "Antingen måste de branscher som använder relativt mycket lågutbildad arbetskraft växa i förhållande till de kunskapsintensiva branscherna eller så måste relativlönen för lågutbildad arbetskraft sjunka så att alla branscher använder relativt mer av denna arbetskraft", konstaterar Forslid.

Oavsett vilken väg som väljs kan konsekvenserna bli långtgående och inte odelat positiva. Ojämlikheten skulle exempelvis öka. Dessutom skulle de bidrag, som i dag utgör ett slags golv för hur lågt lönerna kan sättas, behöva sänkas. Detta eftersom det annars skulle bli lönsammare att leva på bidrag än att arbeta.

Ett Sverige med ökad lönespridning skulle inte behöva bli ett samhälle utan välfärdsstat, men det skulle definitivt bli ett samhälle fjärran från socialdemokratiska normer och lösningar. Att LO och S skulle initiera en sådan omställning är därför föga troligt. En vacker dag kan den protektionistiska reflexen slå till med full kraft, så att de socialdemokrater som åtminstone ville väl bara blir ett minne blott.

Tiden tickar således, samtidigt som hoten mot öppenheten växer sig större. Det är hög tid att formulera en liberal politik inte bara för migrationen, utan även en motsvarande politik för arbetsmarknaden.

Kraftigt höjda grundavdrag och satsningar på tjänstesektorn kan vara ett bra första steg, men mer måste komma.

Mer läsning

Annons