Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: En logisk kullerbytta i syfte att förvirra – helt i enlighet med Sverigedemokraternas agenda

Annons
Per Albin Hansson, en av Jimmie Åkessons uttalade förebilder. Foto: Arkiv.

Jag har under ett par timmar plågat mig igenom filmen "Ett folk. Ett parti." En dokumentär producerad av Samtiden, som är Sverigedemokraternas viktigaste propagandaorgan.

Filmen är en timme och fyrtiofem minuters historieskrivning med fokus på andra världskriget och hur den dåvarande samlingsregeringen under ledning av Per Albin Hansson hanterade Nazityskland. Underrubriken är "Socialdemokraternas historia, som den aldrig berättats förut."

Och ja. Genom att blanda sanningar med lögner, och svensk historia med den om Nazityskland och koncentrationsläger, lyckas man berätta en historia som aldrig berättats förr, eftersom den helt enkelt inte är sann. Däremot är den skickligt genomförd propaganda.

Filmen försöker göra gällande att Socialdemokraterna mörkar saker de inte mörkar. (Ironiskt nog så källhänvisar man till arbetarrörelsens eget arkiv.) Man försöker beskriva Socialdemokraterna som närmast ett nazistiskt parti med utgångspunkt i rasbiologiska institutet, förhållningssättet till Hitler före och under andra världskriget, och tvångssteriliseringar och experiment på funktionshindrade.

Bild från utställningen

Filmen gör också stor sak av Aftonbladets beundran för Hitler. Detta görs utan att ens nämna att tidningen vid tillfället inte var socialdemokratisk, utan borgerlig. Samtidigt som liberala tidningar censurerades under kriget just på grund av sitt Hitlermotstånd. Detta är naturligtvis ett anmärkningsvärt kapitel i svensk och socialdemokratisk historia, men vi måste också komma ihåg att det är ungefär 80 år sedan och att tidsandan var en annan då. Det var inte endast S som slåg bakom de förhållanden som tas upp i filmen.

Det kan vara lätt att tro att filmen ska verka avskräckande. Att den ska avslöja den stora lögnen som vi svenskar gått på, medan vi i själva verket lever under djupt förtryck från det tidigare statsbärande, nu trots allt regerande partiet Socialdemokraterna.

Men här görs en enorm logisk kullerbytta, och självklart är filmskaparna i allra högsta grad medvetna om den.

I stort sett hela filmen rör sig vid tiden runt andra världskriget. Sveriges agerande då är ingenting som mörkas, inte nu längre. Det är ingen hemlighet att Sverige deltog i initiativet att stämpla ett stort J i tyska judars pass, för att de skulle vara enklare att avfärda vid gränsen. Det är inte någon hemlighet att världens första rasbiologiska institut grundades i Sverige. Inte heller är det okänt hur funktionshindrade behandlades under stora delar av förra seklet.

Ett exempel som ges mycket tid i dokumentären är experimenten på Vipeholms sjukhus, där man gav förståndshandikappade kola flera gånger om dagen för att se hur den påverkade deras tänder.

På Vipeholms sjukhus utfördes vidriga experiment på funktionshindrade. Foto: Arkiv

Det är fruktansvärda historier, om hur enskilda behandlats illa. Men de är ingen hemlighet. Både Sveriges Radio och Sveriges Television har sänt dokumentärer om dessa experiment, och vi är många som förfasats.

Allra sist tar man upp tvångssteriliseringar, och gör en poäng av att Stefan Löfven var med i partiet i hela sex år innan dessa avskaffades. Inte ens det är sant. Tvångssteriliseringarna i Sverige avskaffades så sent som 2013, och SD var det enda partiet som röstade emot denna lagändring.

Så vad vill SD med den här filmen?

Det uppenbara är att bolla över snacket om det egna partiets historia. Detta gör man helt skrupelfritt utan att nämna dels att den egna historien ligger betydligt närmare i tiden, dels att mycket av det som avfärdas som SD-historia i allra högsta grad är partiets politik fortfarande, om än bättre inlindat.

Men. Under andra världskriget, den tid filmen belyser, var Per Albin Hansson partiledare för S och statsminister. Samme Per Albin Hansson som vid flera tillfällen nämnts som en av SD:s stora förebilder. Samme Per Albin Hansson som Åkesson skrivit en bok om, och även flitigt citerat. Samme Per Albin Hansson som enligt Åkesson rentav skulle ha varit Sverigedemokrat om han hade levat idag.

Jimmie Åkesson presenterar sin nya bok

SD målar alltså parallellt med skräckpropagandan upp vad som tycks vara deras ideal. Per Albins folkhem, om än riktigt förvridet. Inklusive censur, kohandel med nazister, tvångssteriliseringar, försvårande för flyktingar att ta sig hit. (Man nämner inte att man ett par år in i kriget faktiskt öppnade gränserna för flyende judar, men då var det tyvärr för sent för de flesta då de inte längre hade möjligheter att fly.)

Filmskaparna försöker piska upp ett hat mot S för ett samhälle och värderingar SD vill återskapa. Värderingar som de civiliserade liberala demokratierna och det socialdemokratiska partiet för länge sedan lämnat bakom sig. Filmen skulle lika gärna kunna handla om SD själva. Fast inte om SD i historien, utan som en framtidsversion av SD i regeringsställning.

Mer läsning

Annons