Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Hur uppnås jämställdhet på alla områden?

Artikel 4 av 8
Tio frågor inför valet
Visa alla artiklar

Annons
Föräldraledig pappa leker med sin dotter Foto: Isabell Höjman / TT

Det brukar sägas att Sverige är världens mest jämställda land. Och oavsett hur och vad man väljer att mäta ligger vi i toppskiktet. Trots detta är vi långt ifrån jämställda. Somliga verkar tycka att vi kan slå oss till ro eftersom vi ändå ligger bra till i ett internationellt perspektiv, men varför nöja sig innan vi kommit hela vägen?

Vissa saker är väldigt konkreta att peka ut, så som löneskillnader mellan män och kvinnor.

Andra är mer diffusa, men inte desto mindre står de i vägen för att uppnå jämställdhet. Under #metoo-rörelsen har vi fått mängder av skrämmande vittnesmål om hur män utnyttjar maktpositioner och hur kvinnor vänjer sig vid trakasserier och ofredanden och ser dem som en naturlig del av vardagen.

I spåren efter #metoo dyker det också upp förslag till åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Många skriker efter hårdare straff mot våldtäktsmän. Men hårdare straff löser inte problemet som handlar om att vi lever med strukturer som påverkar oss från BB till graven. Hårdare straff avskräcker sällan.

För att nå jämställdhet på alla områden krävs andra, förebyggande åtgärder. Det krävs att vi ifrågasätter destruktiva könsroller och inte reproducerar dem till kommande generationer. Det krävs att kvinnor får samma makt i samhälle och näringsliv och att kvinnor har samma möjligheter till egen försörjning. Dessa områden hänger ihop, det ena ger det andra.

Politiken har i många fall begränsade verktyg att jobba med när det handlar om de övergripande attitydförändringar som krävs. Och även när det finns verktyg är det inte säkert att de ska användas åt just detta. Kulturminister Alice Bah Kuhnke har gett Kulturrådet i uppdrag att betona frågan om sexuella trakasserier. Saken är bara den att Kulturrådet delar ut stora summor pengar åt konstnärlig utövning, och den måste få vara fri från politisk styrning på detaljnivå.

Kultur måste få finnas för sin egen skull och den måste få vara både motbjudande och politiskt inkorrekt. Visserligen kan man inte kräva skattemedel för att få skriva böcker eller spela teater, men den konstnärliga verkshöjden måste vara vägledande när kulturbidrag delas ut, inte eventuella värderingsfrågor.

En enskild åtgärd som skulle göra stor skillnad och som inte borde vara lika kontroversiell är att helt individualisera föräldraförsäkringen.

Det skulle göra skillnad både i privatlivet och arbetslivet, och därmed påverka hela samhället.

Kvinnor skulle inte som idag diskrimineras i arbetslivet eller halka efter i inkomst och pension på grund av barnafödande. Dessutom tenderar kvinnor att ta ur betydligt fler VAB-dagar.

LÄS MER: Sluta schappa, pappa!

Män skulle få bättre kontakt med sina barn, något som både de och barnen skulle vinna på. Även utgången i många vårdnadstvister, där män ofta ser sig överkörda, skulle komma att se annorlunda ut. Dessutom är det fortfarande män som vill ta ut fler dagar men som backar för att partnern insisterar på att få vara hemma större delen av tiden, eller för att han blir ifrågasatt av arbetsgivaren.

Före jul presenterades ett förslag för en modernare föräldraförsäkring, där vardera föräldern gavs fem öronmärkta månader istället för dagens tre. Därutöver skulle möjlighet finnas att överlåta dagar åt en tredje person, som en annan förälder i en regnbågsfamilj eller en släkting. Tyvärr finns inte majoritet för detta förslag i riksdagen. Det är synd, för våra barns och jämställdhetens skull.

Alla artiklar i
Tio frågor inför valet
Annons