Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Klimatförändringarna är här nu

Annons

Skogen brinner. Runt om i Sverige härjar bränderna.

Situationen är exceptionell. Torka och mycket höga temperaturer under lång tid har gjort att brandrisken är extremt hög, och att de bränder som uppstår är svåra att få bukt med.

Ändå har ingen större katastrof inträffat, inte i skrivande stund. Ingen människa har förolyckats i bränderna. Visserligen har skog för höga värden bokstavligen gått upp i rök, och många skogsägare är hårt drabbade. För dem är det naturligtvis katastrof att i vissa fall se ett livsverk eller en pensionsförsäkring brinna upp utan att kunna göra något åt det. Men inga liv har gått till spillo. Man har lyckats hålla bränderna borta från tätbebyggda områden. Civilsamhället sluter upp, liksom EU, och nu NATO-länderna.

Det är inte katastrof, men det är definitivt en allvarlig nationell kris. Och det verkar som om krisberedskapen faktiskt fungerar. Och människors solidaritet träder fram. Människor som offrar sina semestrar och sin egen bekvämlighet för att hjälpa till i rådande läge.

Låt mig tala klarspråk: En alliansregering hade inte hanterat detta bättre än vår nuvarande regering.

Parallellt med allt hårt arbete som görs för att begränsa bränderna och dess skadeverkningar finns det personer som på behörigt avstånd tycks ha bestämt sig för att göra denna kris till politik. Som inte anser sig själva ha någon som helst del i det som händer, eller ansvar för vårt gemensamma. Som lägger skulden på regeringen, MSB, Stefan Löfven personligen som om det vore han som anlagt bränderna. Jag har sett så många påståenden i sociala medier, både från politiskt aktiva och andra om att Löfven inte gör något och att Eliasson borde få sparken, att jag inte kan räkna dem alla.

Låt mig tala klarspråk: En alliansregering hade inte hanterat detta bättre än vår nuvarande regering. Faktum är att räddningsarbetet vid branden i Västmanland 2014, då vi hade en alliansregering, visade stora brister. Brister varav några nu åtgärdats. Insatserna har gjorts snabbare, samordningen har fungerat bättre den här gången.

Utvärderingar bör alltid göras. Förbättringspotentialen är enorm, inte minst vad gäller organisation av räddningstjänsten och deras beredskap så att den fungerar utan att personalen tvingas gå på knäna som de gör nu. Försvarets roll vid liknande händelser kan också utvecklas och förtydligas. Men dessa utvärderingar kan gott vänta tills bränderna är släckta.

Det verkar i många fall saknas grundläggande förståelse för skillnaden mellan normala skogsbränder som inträffar varje år utan att det blir några större rubriker, och de som nu härjar på grund av det extrema vädret.

Det saknas förståelse för att staten inte kan förhindra alla tänkbara katastrofer. Shit happens. Det är hur skiten hanteras som har betydelse.

Att då protestera mot eldningsförbud, att till och med trotsa det, är ren idioti.

Det saknas också förståelse för att vi inte kan ha egen inhemsk beredskap mot alla tänkbara scenarion som i de allra flesta fall faktiskt aldrig eller ytterst sällan uppstår. Internationellt samarbete, särskilt det inom EU, är avgörande för att ett så litet land som Sverige ska klara kriser och katastrofer.

Att då protestera mot eldningsförbud, att till och med trotsa det, är ren idioti. I hela landet får polisen ständiga larm om otillåten grillning trots förbudet.

Att i samma veva förneka att vi har klimatförändringar som inom överskådlig tid kommer att tvinga oss att ändra på många av de vanor vi i dag tar för självklara – som att grilla när det är sommar – är naivt eller kanske bara egoistiskt.

Tack och lov verkar de allra flesta förstå att vi alla har ett ansvar. De allra flesta gör vad de kan för att bidra.

Vi i Sverige har länge varit förskonade mot större katastrofer. Vi har haft fred längre än någon nu levande minns och vårt klimat är gynnsamt vad gäller naturkatastrofer. Detta tycks ha skapat en uppfattning att det är en naturlag och att det alltid ska vara så, personer som kräver att någon annan ska lösa alla problem som uppstår. Personer som inte ser sin egen del i samhällsmaskineriet.

Tack och lov gäller det långt ifrån alla. Tack och lov verkar de allra flesta förstå att vi alla har ett ansvar. De allra flesta gör vad de kan för att bidra.

När bränderna är släckta är det dags att utvärdera. För jo – på många områden kommer vi att behöva betydligt bättre beredskap än idag. Det gäller bränder, översvämningar, stormar, livsmedelsförsörjning och tillgången till rent vatten. Klimatförändringarna är här nu.

Mer läsning

Annons