Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: SD rensar i leden för att släppas in i värmen

Annons
Mannen i mitten var partiledare för SD 1995 till 2005. Nu lämnar han partiet för Alternativ för Sverige. Foto: Dan Hansson / SvD

Häromdagen meddelade Sverigedemokraternas förre partiledare Mikael Jansson att han lämnar SD för att istället kandidera till riksdagen för det nya partiet Alternativ för Sverige (AFS). AFS grundades av förre SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand som tillsammans med William Hahne och Jessica Ohlson uteslöts ur partiet efter en långvarig konflikt med partiledningen.

De vägrade dock lämna sina platser i SDU varför SD bröt banden till ungdomsförbundet och startade ett nytt: Ungsvenskarna.

Ett par år senare har gamla SDU återuppstått under Kasselstrands ledning, nu som det politiska partiet Alternativ för Sverige som ställer upp i riksdagsvalet i höst. Nu med Mikael Jansson på riksdagslistan.

Det har diskuterats huruvida Janssons avhopp från SD skadar partiet. Svaret på det är: Troligen inte särskilt mycket. Att gamla partiledare hoppar av för nya partier har hänt tidigare i historien. Ett färskt exempel är Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet för att starta Feministiskt initiativ. Visst har hon lyckats sno några röster men än så länge tycks V klara sig bra utan Schyman.

SD kommer att klara sig lika bra utan Mikael Jansson. Han är en tung SD-politiker, efter tio år som först partiledare som fick partiet att bli en faktor att räkna med i svensk politik, och senare som riksdagsledamot under alla år partiet suttit i riksdagen.

Men det var Jimmie Åkesson och hans gäng som tog partiet till riksdagen, och det är under Åkesson som partiet växt till tredje största i riksdagen. Partiets väljare tycker om Åkesson, och Jansson har inte haft någon framträdande roll i offentligheten sedan han lämnade partiledarposten. Hans avhopp torde vara en ickefråga för de flesta av partiets väljare.

Visst finns det en falang sverigedemokrater som varit med från start som håller med Jansson om att partiet blivit för mesigt i sin iver att komma in i värmen och bli accepterade av övriga partier. Men denna falang består nog mest av de personer som SD på senare år försökt att göra sig av med eftersom de mest ställer till problem och skandaler med grova rasistiska uttalanden. Uttalanden som i partiets begynnelse fanns med i deras egen annonsering men som städats bort för att göra partiet mer rumsrent. Alternativ för Sverige säger rakt ut sådant som SD allt oftare lindar in i luddiga floskler.

Det nya partiet AFS vill stoppa asylinvandringen, införa hårdare straff och utvisa alla kriminella invandrare. De vill göra det straffbart att gömma personer som fått avslag på asylansökan och de vill satsa på återvandring – alltså att omedelbart ta personer som får avslag på asylansökan i förvar och skicka ut dem. De är också beredda att ta ifrån personer uppehållstillstånd om de fått dessa på enligt partiet fel grunder.

Politik som säkert tilltalar många Sverigedemokrater, men knappast alla de som röstat på grund av allmänt missnöje och som strömmat till sedan partiet klädde sig i kostym. Dessutom hjälper detta alternativ till höger om partiet till att ytterligare normalisera SD.

Så visst – SD kan nog tappa ett par procent av sina väljare till Alternativ för Sverige, men det kan snarare ses som en efterlängtad bortrensning av störande objekt än något som Åkesson, Karlsson och Jomshof sitter och sliter sitt hår över.

SD har ofta anklagats för att vara toppstyrt, med bristande interndemokrati. Partiledningen brukar få sin vilja igenom, vilket de till exempel fick när riksdagslistorna skulle spikas och man strök flera gamla trotjänare varav Jansson var en och Kent Ekeroth en annan.

Partiets främsta internkritiker och bråkstakar försvinner nu en efter en, något som troligtvis kommer att gynna partiet på sikt då de många interna konflikter som pågått i partiet kan minimeras.

Och som Marcus Bohlin påtalade häromdagen – normaliseringen av SD har i mångt och mycket följt utvecklingen i Danmark, varför Åkessons vision om att styra ihop med S kanske inte är så verklighetsfrånvänd som man skulle vilja tro.

Mer läsning

Annons