Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Sverige halkar efter – nu måste vi snabba på digitaliseringen

Artikel 8 av 8
Tio frågor inför valet
Visa alla artiklar

Annons
En human robot som serverar kaffe. Foto: David Guttenfelder

Länge låg Sverige i framkant när det kom till digitalisering. Vi är ett av världens mest uppkopplade länder – på gott och ont. För nu halkar vi efter, och det beror på flera saker.

Att vara uppkopplad räcker nämligen inte om kompetens saknas, och enligt Världsbanken är kompetensbrist ett av de viktigaste skälen till att vi inte kommit längre trots digitaliseringen. När samhället blir alltmer digitalt utan att öka kompetensen på området sjunker lönerna och tillväxten istället för tvärtom.

Snart får Sverige en digitaliseringsmyndighet, placerad i Sundsvall. En myndighet som har höga förväntningar på sig, då digitalisering är ett stort och vitt begrepp som omfattar alla delar av samhället.

En nöt som behöver knäckas är just kompetensutveckling. Teknikutvecklingen går i en rasande fart och inget tyder på att takten kommer att avta, snarare tvärtom. Det innebär att alla, nästan oavsett var man befinner sig i livet eller på arbetsmarknaden, behöver hänga med och ständigt lära sig nytt för att behärska och till fullo utnyttja tekniken.

Det talas om omställning mitt i livet, om att vi i allt högre grad kommer att behöva omskola oss och byta yrke någon gång under de yrkesverksamma året. Det är bra att regeringen ser detta behov, men omställning räcker inte, den kommer ofta alldeles för sent. Vi kommer snarare att behöva ständig kompetensutveckling, också på universitetsnivå. Idag avstår många universitet från att satsa på fristående kurser efter finansieringsmodellen för universitetsutbildningar gynnar hela program. Det måste det bli ändring på, för att ge förutsättningar till livslångt lärande istället för omställning. Vi kommer aldrig att bli "färdiga".

En annan nöt är digitaliseringen i vården, inte minst för att klara av framtida demografiska förändringar.

Det finns redan idag innovationer som om de implementerades i vården skulle avlasta och höja kvaliteten, utan att nödvändigtvis spara pengar.

Ett viktigt steg som borde kunna genomföras snabbt är en nationell digital infrastruktur, så att olika vårdinrättningar kan dela hälsodata på ett säkert sätt. På så vis skulle köer kunna kortas eftersom sjukhus har olika långa köer i olika delar av landet.

Man bör också förenkla kunskapsdelning mellan olika vårdinrättningar, så att metoder som fungerar på ett ställe enkelt kan spridas till andra delar av landet. Det kan gälla arbetssätt i allt från hemtjänst till fungerande behandling i psykiatrin. Till detta kommer olika appar och digitala tjänster som kan hjälpa till vid diagnosticering och uppföljning av olika sjukdomar och vårdinsatser.

Till detta kommer naturligtvis säkerheten. Hur ser beredskapen ut för ett långvarigt strömavbrott? Hur betalar vi maten när kortsystemen inte fungerar och ingen har kontanter? Hur skyddar vi oss från angrepp på den digitala infrastrukturen och hur klarar vi oss om de ändå angrips?

Digitaliseringen är inte ett okänt andeväsen som okontrollerat kastar sig över oss. Den innebär en rad möjligheter att förbättra livet och samhällsutvecklingen, men till det krävs kompetens att veta hur den ska användas. Kompetens som förhoppningsvis kommer att finnas hos Digitaliseringsmyndigheten och spridas därifrån till resten av det offentliga Sverige.

Alla artiklar i
Tio frågor inför valet
Annons