Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Vad händer med den personliga assistansen efter valet?

Artikel 3 av 8
Tio frågor inför valet
Visa alla artiklar

Annons
Anna Kretz sitter i rullstol och behöver omsorg dygnet runt efter att ha fått TBE av ett fästingbett. Foto: Fredrik Sandberg / TT

År 1993 genomförde den dåvarande borgerliga regeringen LSS-reformen. Den har kommit att förändra och förbättra livet för många funktionshindrade som tack vare rätten till personlig assistans kunnat leva och arbeta på samma villkor som andra.

Kostnaderna för den personliga assistansen har skjutit i höjden på senare år, och regeringen har vidtagit åtgärder för att minska utgifterna. Åtgärder som inneburit att personer beroende av personlig assistans har berättigats till färre timmar per dygn, eller helt förlorat assistansen. Föräldrar har sjukskrivit sig eller sagt upp sig från sina jobb för att kunna ta hand om sina barn när de ej beviljats assistans.

LÄS MER: Bra men otillräckliga besked om den personliga assistansen

För att motivera försämringarna har det hävdats att fusket är omfattande. Men metoderna som använts för att räkna på fusket har underkänts bland annat av statsvetarna Niklas Altermark och Hampus Nilsson i en rapport från Lunds universitet, publicerad den 4 maj förra året.

Men visst fuskas det med den personliga assistansen, precis som med alla andra socialförsäkringar. Det är dock inte ett försvar för att försämra livet för dem som tack vare assistansen kan leva självständigt i egna boenden.

Kostnaderna ökar av andra orsaker än fusk. Framförallt har kriterierna för att få personlig assistans utvidgats och gäller i dag fler grupper än de som omfattades när reformen infördes. Till exempel har man rätt att behålla assistansen efter pensionen, och flera funktionshinder som ej berättigade till assistans tidigare har inkluderats.

Inte heller verkar man räkna på de vinster som görs tack vare assistansen. Att dra ner på den innebär kostnader någon annanstans. De människor som kan arbeta tack vare assistansen till exempel, om de förlorar assistansen måste någon annan försörja dem. Eller de föräldrar som tack vare assistans åt sina barn kan arbeta, som om den försvinner istället kostar i sjukskrivningar. För att inte tala om kostnaderna för att införa institutionsboenden, och det faktum att förlorad assistans i många fall ersätts av andra insatser, som dock inte är lika flexibla för brukaren. En av orsakerna till reformen var just att brukarna själva skulle få större frihet och inflytande över insatserna.

Då har vi inte ens talat om alla arbetstillfällen som finns för personliga assistenter.

Från den 1 april ska de obligatoriska tvåårsprövningarna stoppas, för att ge de assistansberättigade andrum. Dessutom ska man ändra praxis så att vissa som har fått avslag ska kunna göra en ny ansökan. Men detta är bara tillfälliga åtgärder i väntan på en utredning som ska presenteras i oktober. Då har vi troligen en ny regering. Därför skulle det vara intressant att före valet få veta hur övriga partier ser på LSS och assistansersättningen, och vad de tycker att den ska få kosta.

LÄS MER: Tillfälligt och osäkert andrum för de assistansberättigade

Alla artiklar i
Tio frågor inför valet
Annons