Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stridsövningarna avslöjar den svenska alliansfriheten

/
  • I dag inleds den Natoledda stridsövningen Arctic Challenge Exercise.


Luften har alltid varit lite friare i Norrland. I bastun kan man säga sanningar som inte passar sig i påklätt tillstånd. Kanske beror det på den rusiga värmen, spriten och björkriset.

Annons

I journalisten Mikael Holmströms prisbelönta bok om Sveriges hemliga förbindelser med Nato finns det gott om diverse interiörer från hemliga möten i badstugor vid riksgränsen. Där satt svenska och finska militärer tillsammans med sina Natobröder, och kuckelurade i hop mot "ryssen", under kalla krigets dagar.

Mycket har hänt sedan dess. Nato är vardag för det svenska försvaret och kalla krigets hemlighetsmakeri har bytts ut mot transparens, och gemensamma storövningar. Generalerna har, så att säga, kommit ut ur dimman.

I dag inleds den Natoledda stridsövningen Arctic Challenge Exercise, med närmare 3 600 personer och med ett 100-tal stridsflygplan från nio länder, över stora delar av luftrummet i Norrland. Ja, i varje fall i Norrbotten och i grannlänet Västerbotten.

Lyckligtvis eller tyvärr, kan vi med andra ord inte förvänta oss lågflygande Gripenplan över Höga Kusten.

Naturligtvis är dylika stridsövningar alltid kontroversiella. Det finns en rad på förhand givna invändningar: djur- och naturlivet, andra miljöaspekter, rennäringen, utrikespolitiska överväganden, och så vidare. Men i sak är knappast Nato-samarbetet särskilt anmärkningsvärt länge (om vi bortser från diverse freds- och vänsteraktivisters protester).

Det finns ett antal tänkbara förklaringar till den förändrade synen på Nato. Den ryska upprustningen och aggressionen på senare tid bidrar naturligtvis. En insikt om naiviteten i forna tiders neutralitetspolitik, och den militära alliansfrihetens begränsningar, är andra faktor. Och en mer konkret aspekt är att Miljöpartiet sitter i regeringsställning och därmed måste agera pragmatiskt – i strid mot tidigare ideal.

Att Sverige arrangerar stridsövningar är dessutom en logisk konsekvens av den långa relationen till den västliga försvarsalliansen i ett nytt spänt säkerhetsläge. Eftersom Sverige inte längre kan berika försvarssamarbetet med särskilt mycket reell förmåga, för att uttrycka sig diplomatiskt, återstår saker som underrättelser och upplåtelse av territorium.

I Norrland finns de nödvändiga ytorna som krävs för såväl försvar som försvarsindustri, och dylika stridsövningar. Verksamheterna, om vi verkligen vill ha dem, kräver nämligen övningsområden och Sverige har den efterfrågade kapaciteten i norr.

Politiskt är dock Natofrågan inte lika enkel att hantera. S vägrar fortsatt att utreda Natomedlemskap. Och det mesta tyder på att statsminister Stefan Löfven kommer att fortsätta dubbelspelet kring försvarsalliansen, och att han inte vill släppa retoriken kring den militära alliansfriheten.

Men med tanke på de upprepade flygkränkningarna från rysk sida är det bra med Nato-aktivitet i det svenska luftrummet – och att retorik och praktik inte alltid är samma sak.

Ja, luften har som sagt alltid varit lite friare i Norrland.

Mer läsning

Annons