Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svik inte de nyanlända

/

Jag vill skriva några rader till alla er som är lika stolta över vår liberala invandringspolitik som jag är. Till er som hoppas att politiken ska förbli human, men som undrar hur det ska bli med den saken.

Annons

För visst finns det skäl att oroas. SOM-institutet har data som visar hur attityderna till flyktingmottagande har förändrats över tid. År 2013 kunde forskarna konstatera att 45 procent av de tillfrågade tyckte att det var ett bra eller mycket bra förslag att ta emot färre flyktingar.

Ett annat hot mot den svenska linjen är Sverigedemokraterna. Det är nödvändigt att ställa SD:s hemsnickrade kalkyler mot det principiella argumentet att det är rätt att hjälpa människor på flykt även om det medför kostnader. Åtminstone brukar detta vara ett av mina viktigaste argument för varför jag inte vill sätta en prislapp på andra människors liv och trygghet.

Politiker brukar dock ha större tålamod – och pratar gärna om demografiska utmaningar, andelen invandrare som jobbar i offentlig sektor, hur många företag som invandrade personer har skapat, med mera. Allt för att nyansera bilden.

Men om vi får tro den norska författaren Elin Ørjasæter är svenskarna okunniga om invandringens kostnader. I en debattartikel i Svenska Dagbladet har Ørjasæter hävdat att de politiker som beskriver invandringen som lönsam inte vet vad de pratar, och att svenska forskare inte levererar relevanta data.

Beskrivningen lät oroväckande, men som så ofta när lekmän ska läxa upp forskare om frågor som de inte behärskar, visade sig anklagelserna vara överdrivna. I ett genmäle konstaterade sociologen Martin Hällsten att SCB visst har data av det slag som Ørjasæter efterlyste, och att dessa också används i forskningen. Vidare poängterade Almegas arbetsmarknadsekonom att SCB även låter forskare beställa särskild statistik.

I torsdagens Studio Ett bekräftade även Jan Ekberg, som är professor i nationalekonomi, att svenska forskare har koll på sina siffror. Enligt Ekberg finns det ingen svensk nationalekonom som hävdar att invandringen skulle vara ekonomiskt lönsam. Den offentliga sektorn omfördelar årligen mellan 40 och 60 miljarder från den inhemska befolkningen till den invandrande, som en direkt följd av den dåliga integrationen på arbetsmarknaden, konstaterade Ekberg. Detta fick i sin tur Andreas Bergström från tankesmedjan Fores att inflika att det som brukar kallas "dynamiska effekter" måste tas med i beräkning.

Ungefär så lär debatten fortsätta, för när det gäller forskning är sista ordet så gott som aldrig sagt. Och visst ska vi diskutera kostnader, men inte som ett sätt att närma oss slutsatsen att gränserna ska stängas, utan för att kunna se den bristande ekonomiska integrationen i vitögat – och göra något åt den.

Politikerna borde inte behöva famla i blindo, för det finns forskning som indikerar hur det kan komma sig att invandrare är så starkt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken just i Sverige och i några andra länder. I en artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt har nationalekonomen Andreas Bergh redogjort för forskningsläget.

Forskningen indikerar att de OECD-länder som har störst arbetsmarknadsgap mellan inrikesfödda och utrikesfödda, tycks ha detta gap därför att det finns kollektivavtal som täcker större delen av arbetsmarknaden, samtidigt som lönestrukturen är sammanpressad. Lösningen på problemet tycks med andra ord vara politiskt obekväm, och stavas minskad facklig makt samt större lönespridning.

Andreas Berghs artikel har kommenterats på ett antal ledarsidor, men den har inte satt några som helst avtryck i den partipolitiska diskussionen. Detta är synd, för det är hög tid att den ekonomiska politiken börjar leda till riktig integration. Om inte på det sätt som Andreas Berghs artikel antyder, så på något annat sätt. Annars kommer fler nyanlända att fastna i utanförskap och de som vill försvara en human invandringspolitik riskerar att bli färre och färre.

Mer läsning

Annons