Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tandlös anka

Annons
I USA pågår just nu ett politiskt krig mellan republikanerna och demokraterna. Republikanerna med president Bush i spetsen vill nämligen utnämna John Bolton till FN-ambassadör medan demokraterna gör allt de kan för att stoppa honom.
Jag kan förstå att många blir konfunderade när de hör superhöken och unilateralisten John Bolton säga saker som:
USA får FN att fungera när det vill att FN ska fungera.
Men det är inte bara ett värdeomdöme, det är ett ord av dagsens sanning. Vad vi än tycker om det så är det nog faktiskt så. Vi är bara inte vana att höra sådana saker i Sverige. Vi tror fortfarande att FN är ett demokratiskt och okorrumperat organ. I Sverige har korruptionsanklagelserna mot Kofi Annan och hans son i det så kallade \"olja för mat\"-programmet knappt uppmärksammats alls. Medan det har rönt stor uppmärksamhet i USA där skepsisen mot FN är mycket större.
Till skillnad från i USA så har vi i Sverige en väldigt idealiserad bild av Förenta nationerna. Vi tycks ibland ha en närmast dumdristig tilltro till FN, trots att organisationen gång på gång visat sig lika tandlös som en anka när den verkligen hade behövt agera kraftfullt. När hutuerna mördade hundratusentals tutsier i Rwanda under 90-talets tidiga år gjorde FN ingenting. När bosnienserberna mördade tusentals muslimer i Srebrenica gjorde FN-soldaterna på plats ingenting. Och senast i Darfurprovinsen i Sudan, FN och dess medlemsländer lät förfallet och mördandet pågå länge medan man satt och diskuterade vad som kunde och borde göras. Att FN var lamslaget under kalla kriget kan man väl förstå. De ideologiska skillnaderna mellan främst USA och Sovjetunionen gjorde att deras åsikter skilde sig i flera stora konflikter. Men varför fungerar inte FN nu när kommunistblocket har fallit?
Trots att FN inte är någon helgonlik organisation är den för närvarande det ända globala organ vi har för att föra diskussioner om fred och säkerhet. Vi måste därför försöka göra det bästa av situationen. Behovet av att reformera FN är gigantiskt. Det är orimligt att åtminstone Indien, Japan och Tyskland inte har permanenta platser i säkerhetsrådet. Och så det där med vetorätten, jag tror att det varken är önskvärt eller praktiskt möjligt att inskränka eller ta bort den rätten. Det skulle bara få de permanenta medlemmarna att ytterligare dra sig undan FN.
Vad vi behöver göra är att återställa FN:s trovärdighet. I det arbetet kan kanske Inga-Britt Ahlenius som snart tillträder som chef för FN:s internrevision spela en viktig roll. Hon har ju tidigare visat sig vara orädd och vid hennes ålder, 66 år, behöver hon ju inte oroa sig för sin framtida karriär om hon skulle göra sig obekväm bland världsorganisationens mäktiga män.

Mer läsning

Annons