Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidningsdöden slår till på allvar

/
  • Tidningar tryckta på papper lär vara ett minne blott om bara några år. Men det betyder inte att journalistiken är hotad.

På torsdagen meddelades att ännu en nyhetstidning i Sverige går i graven. Den här gången är det socialdemokratiska tidningen Folket i Eskilstuna. I februari meddelades Dagbladets nedläggning, som också genomfördes bara en vecka efter beskedet.

Annons

I många år har det talats om den annalkande tidningsdöden. Nu tycks den vara här på riktigt. Vi lär få se fler tidningar meddela sin nedläggning inom en nära framtid.

Tidningsdöd anses vara ett hot mot demokratin. Det ligger mycket i den farhågan. Inte minst i mindre samhällen som förlorar bevakning av den lokala politiken är det inte bara oroväckande utan även allvarligt att tidningar lägger ner. Att granska makten är en av journalistikens viktigaste uppgifter, och i takt med att tidningar inte bara lägger ner, utan kraftigt bantar och lägger ner lokalredaktioner säger det sig själv att många rutinkollar uteblir.

Samtidigt är det lätt när man är mitt uppe i en förändring att endast se nackdelarna och kanske även falla in i unkna föreställningar om att det var bättre förr. Det behöver inte vara så att det är en katastrof att tidningar måste lägga ner. Inte för demokratin och inte för någon annan heller.

Journalisten Emanuel Karlsten skrev för en tid sedan i DN att medierna är i behov av en skogsbrand. Han menade då att det gamla kan behöva rivas ner för att något nytt ska kunna växa ur askan. Han har förmodligen rätt i det.

Både tidningen Folket och Dagbladet är tidningar som funnits i över hundra år. Detsamma gäller de flesta dagstidningar i Sverige. Mycket har hänt i världen sedan alla dessa tidningar etablerades medan tidningarna ofta har rullat på i gamla hjulspår. Internets intåg sågs länge på med skepsis och många tidningshus har varit och är fortfarande traditionstyngda. De tidningar som ser ut att klara sig igenom krisen är de som ligger i framkant i utvecklingen, som satsar digitalt och som inser att världen är en annan i dag än för bara tjugo år sedan. Tidningar som inser att förändringen inte är något som ska genomlidas och sedan etableras, utan ständigt pågående i takt med utvecklingen som påverkar människors sätt att leva och konsumera medier.

En skogsbrand som rensar ut och ger plats för nya grödor är förmodligen precis vad medierna och journalistiken behöver för att utveckla idéerna som behövs för att vara relevanta även i framtiden.

Redan i dag börjar det poppa upp helt nya journalistiska initiativ och finansieringsmodeller som bådar gott för framtiden. Ett exempel på det är Blanc Spot Project. Det handlar om journalistik som är medborgarfinansierad, alltså att pengar samlats in av personer som tycker att det är viktigt att bevaka områden som i dag är blanka fläckar på nyhetskartan. En modell som kanske kan fungera även för de obevakade kommuner i Sveriges glesbygd där demokratin sägs vara hotad.

Vi lever i ett informationssamhälle och det har aldrig varit enklare att få tag i allsköns information. Utifrån det är det något ängsligt att oroa sig över att demokratin skulle vara hotad. Medieföretagen i nuvarande former kanske är hotade. Men knappast demokratin, och absolut inte journalistiken.

Mer läsning

Annons