Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tokstollarnas visioner

Annons
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson skäms över sina partimedlemmar. \"Det är också möjligt att vi förlorar på att människor själva kan se kongressen, hur vi ser ut, vad vi säger och hur vi beter oss\", skrev han i ett brev till partistyrelsen som publicerades i Stockholms Fria Tidning i lördags. Jag har själv tyckt att miljöpartisterna sett stolliga ut där de suttit i gummistövlar och konstiga mössor i bänkarna på sina kongresser. Men detta har också utgjort ett befriande inslag i det ganska likriktade svenska partipolitiska landskapet som i så hög grad präglas av personer klädda i kostymer i dova färger och tunikor i diskret snitt. Likadant har jag tänkt om innehållet i miljöpartiets politik. Visst har miljöpartisterna alltid verkat naiva i frågor rörande den ekonomiska politiken, arbetsmarknaden och tillväxten. Men deras agenda har utgjort ett befriande inslag i det ganska likriktade svenska partipolitiska landskapet.
Miljöpartiet bildades, enligt partiet självt, \"för att de andra partierna inte tog framtiden på allvar\". Dess vision är långsiktigt hållbara, demokratiska samhällen som lever och verkar inom de ramar naturen sätter, genom solidaritet med djur och natur, kommande generationer, världens folk och människor i Sverige. Egentligen är det helt logiskt tänkt, eftersom ett ekologiskt hållbart samhälle är en förutsättning för att vi över huvud taget skall ha någon framtid att tala om.
Men människor som vill rädda världen och som har nåtts av insikten att den kommer att gå under kan gå för långt och tappa koncepten. Det är nog förklaringen till varför miljöpartiet på sin kongress beslutade att alla bör få välja kön och namn själva, att både djur på cirkus och räntor skall förbjudas. Det är galna och ogenomtänkta beslut, som det är svårt att se hur man kan prioritera om man tror att världen måste förändras i grunden. Den som tar framtiden på allvar bör kunna skilja på vad som är viktigt och oviktigt. Det är nog därför Peter Eriksson skäms.
Samtidigt utgör dessa galna beslut ett befriande inslag i en annars ganska visionslös svensk politisk debatt. För de är fattade av personer som i sitt politiska engagemang tycks ha visioner, även om de ser lite stolliga ut. Visionen om ett räntefritt samhälle utan cirkusdjur är sannolikt inte förenligt med visionen om en koalitionsregering med socialdemokraterna. Göran Persson skulle förvisso i ett trängt läge säkert kunna förhandla bort några balanserande elefanter mot att få stöd för ytterligare en mandatperiod vid makten. Men aldrig ställa upp på att regera tillsammans med några som har visioner om ett helt annat samhälle än det vi har idag. Därför måste Peter Eriksson välja vilken vision som är viktigast och våga visa att också socialdemokraterna kan förlora på hur de ser ut, vad de säger och hur de beter sig.

Mer läsning

Annons