Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trängd Björklund omvald utan konkurrenter

– Jag förstår att ni den här gången har funderat mer på den här frågan.

Annons

Så började Jan Björklund sitt tal till landsmötesombuden efter att han idag lördag valdes om som partiledare. Det var hans sätt att säga: Jag vet att många av er är trötta på mig.

Valberedningens ordförande poängterade extra noga att valberedningen var enig i sitt förslag. Det framstod som lätt patetiskt.

Jan Björklund sitter kvar för att det inte finns några ordentliga alternativ. Det är den enkla förklaringen. Ingen annan kandiderar.

Det var aldrig särskilt skakigt för honom, även om det i somras talades allt mer om behovet av ny FP-ledare. För att tvinga bort en partiledare krävs väldigt mycket missnöje, speciellt när det saknas en tydlig ersättare med tillräcklig lyskraft.

Björklund har lett Folkpartiet under nästan hela allianstiden. De åtta år han suttit har han profilerat sig och partiet helt på skola, för att sedan närmast släppa frågan. Nu har han förlorat posterna som vice statsminister och utbildningsminister till Miljöpartiets två språkrör. Partiet vinglar farligt nära riksdagsspärren och gjorde i fjol sitt näst sämsta riksdagsval i historien.

Det får medges att Björklund ändå kämpar tappert, när han vill fortsätta efter det.

Valet av partiledare hölls direkt efter lördagens första debatt, som handlade om just utbildningspolitik. Det var en mycket tam tillställning. Med undantag för en omröstning om detaljer kring betygssystemet fogade ombuden sig nästan helt efter partistyrelsens önskemål.

Det enda ämne där det hettade till gällde en motion om att Seyfo ska ta med i skolans läroplan angående undervisning om folkmord. Seyfo kallas folkmordet på armenier och andra minoriteter 1915-16 i Ottomanska riket. Det inspirerade nazisterna att genomföra Förintelsen. Än i dag är folkmordet en mycket känslig fråga, eftersom Turkiet inte erkänner att det ägt rum.

Bakom motionen stod flera namnkunniga och internationellt engagerade folkpartister, som tidigare EU-minister Birgitta Ohlsson och stjärnskottet Robert Hannah. Flera av dem tog envetet debatten på landsmötet mot en motsträvig partistyrelse.

Folkpartiet röstade nämligen nej när Sveriges riksdag 2010 officiellt erkände Seyfo. Men enstaka ledamöter fronderade mot partiet. Den falangen har vuxit i styrka.

Robert Hannah kryssade sig in i riksdagen ifjol i stället för det segertippade förstanamnet i Göteborgs valkrets. Det berodde inte minst på en lyckad kampanj i förorterna. Han har kristen assyrisk bakgrund – en av de minoriteter som drabbades av Seyfo – och lyckades mobilisera väljargrupper som sällan röstar på Folkpartiet.

I talarstolen tog han upp att ställningstagandet är viktigt för Folkpartiets möjlighet att få väljarstöd bland sådana minoriteter. Och Ohlsson påminde landsmötet om IS framfart:

– Kristna slaktades för hundra år sedan. Kristna slaktas idag, sade hon.

Till slut begärde partistyrelsen att frågan skulle beredas, alltså att ett nytt, mer urvattnat förslag ska läggas fram senare på landsmötet. Så blev det. Men redan det är en seger för dem som vill vrida om partiets politik.

Hur ska Folkpartiet nå ut till nya väljargrupper? Hur ska de behålla eller återta sina gamla? De frågorna borde vara av avgörande betydelse på ett FP-landsmöte år 2015.

Det handlar om både personer och politisk profil. Folkpartiet har en del att jobba med.

Mer läsning

Annons