Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Träningshets har inget på jobbet att göra

/
  • I de flesta yrken kan dessa knappast beskrivas som arbetsredskap.

Det kommunala bolaget Kalmar Vatten tvingar sina anställda att träna minst två gånger per vecka, och då minst en timme styrketräning. Den som inte gör det riskerar både synpunkter från chefen och sämre löneutveckling, rapporterar Dagens Nyheter och Aftonbladet (17/2).

Annons

För att kolla att det inte slarvas med träningen begär företaget ut närvarolistor från de gym som de anställa är beordrade att använda. Den som tränar på något annat sätt betraktas som en fuskare. Att man sticker ut och springer själv godtas inte, förklarar en anställd.

Visst mår man i allmänhet bättre av att röra på sig och att arbetsgivare erbjuder olika former av friskvård är något som många uppskattar. Men det är inte samma sak som att tvinga och bestraffa eller, vilket blir allt vanligare, att göra deltagandet i gemensamma träningsaktiviteter till en så självklar del av jobbet att det blir omöjligt att säga nej.

Här ser vi träning som en arbetsuppgift, säger Kalmar Vattens personalchef Linn Sjögren. Det finns yrken där det är ett motiverat synsätt, som brandmän och poliser. Men de är undantag. För de allra flesta är träning ett fritidsintresse. Och så bör det förbli.

Träningstvång passar in i ett oroväckande mönster där privatliv smälter samman med arbetsliv. Det handlar både om förväntningar om att vara tillgänglig i samband med semester och om arbetsgivare som snokar runt i sociala medier för att se om de anställda är bra medarbetare även på fritiden.

Vi har rätt till ett privatliv fritt från arbetets krav. Men vi har också som anställda rätt att förvänta oss att arbetsgivare tar frågor om arbetsmiljön på allvar.

Risken i dag är att resurser läggs på exempelvis träning på arbetstid och sponsrade lag i olika tävlingar, i stället för på mer komplicerade och potentiellt dyrare åtgärder för att komma till rätta med stress och andra arbetsmiljöproblem, konstaterar arbetslivsforskaren Henrietta Huzell (SVT Opinion, 23/2). Sådan träningshets från arbetsgivarhåll riskerar till och med att öka stressen och försämra den psykosociala arbetsmiljön.

Dålig arbetsmiljö, där människor slits ut, förvandlas till en fråga om hur lata anställda kan uppfostras till att träna. Det är svårt att se hur facket, som att döma av medierapporteringen kring Kalmar Vatten helhjärtat stödjer träningstvång på jobbet, kan omfamna en sådan utveckling.

I Sverige har vi redan i dag en extremt snäv anställningsbarhetsnorm.

Den som har fel ålder, utbildningsbakgrund eller namn har svårare att få jobb. Till det riskerar vi snart att kunna lägga fel, eller inget, träningsintresse.

Träningshetsande chefer har säkert goda intentioner, men vad de bidrar till är i själva verket ett arbetsliv där färre passar in.

Mer läsning

Annons