Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trend eller nödvändighet att leva av sopor?

/
  • På senare år har det blivit populärt att

De senaste åren har "dumpstring" blivit ett etablerat begrepp, och för många även en livsstil.
Det handlar om att rota i sopor för att ta tillvara sådant som andra kastar, företrädesvis mat som slängs av de olika livsmedelsbutikerna.

Annons

Vissa livsmedelsbutiker försöker på alla sätt att stoppa detta, genom att till exempel hälla smetiga saker över soporna. Andra låser in dem och då blir det direkt olagligt att bryta sig in för att plocka på sig. Detta handlar naturligtvis om att butikerna vill att människor ska komma in och köpa varorna i stället för att förse sig utan kostnad.

Men. Det kastas alldeles för mycket mat, mat som det inte är något fel på men som ändå inte kan säljas i butik på grund av allt från korta datum till "fel utseende" på frukt och grönsaker. Att maten kommer till användning är bra.

Samtidigt är det kanske lite provocerande att personer som har möjlighet att betala för sig åker snålskjuts på detta sätt. (Även om dumpstring verkar vara ett ganska hårt och krångligt sätt att fylla skafferiet, och många som ägnar sig åt det gör det av ekonomiska skäl.)

Ett annat sätt att ta vara på matsvinnet är att sälja det till kraftigt nedsatt pris.

Till hösten öppnar Stadsmissionen i Stockholm Sveriges första "social supermarket", där mat ska säljas som ratats av andra livsmedelsbutiker. Målgruppen är personer som lever under fattigdomsgränsen och har svårt att få pengarna att räcka. De ska genom medlemskap få handla till en tredjedel av ordinarie pris.

På så sätt slår man flera flugor i en smäll. Maten tas tillvara, och fattiga människor får en möjlighet att handla utan att ruinera sig.

Ändå är det något som gnager. Att vara så fattig att man tvingas till en särskild butik där man får köpa det som andra ratat, kan inte kännas särskilt bra. Att vi ens har så många fattiga känns orimligt, som att spola tillbaka tiden flera årtionden.

Samtidigt är alternativet att fortsätta kasta mat inte rimligt. Att förhindra fattiga att ta del av den, eller tvingas rota i kladdiga sopor för att få tag i den, är långt under all värdighet.

Initiativet från stadsmissionen är därför lovvärt, men frågan måste ändå ställas: varför inte livsmedelsbutikerna själva ser potentialen i att sälja utgångna eller fula varor till lägre pris (eller rentav skänka bort dem) direkt i sina egna butiker? Ingen i Sverige ska behöva vara så fattig att hen inte har råd att handla i en vanlig matvaruaffär.

Mer läsning

Annons