Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Turkiet förblir militäralliansen Natos nattsvarta får

/

Efter den senaste tidens utveckling i kriget mot Islamiska staten har situationen i Mellanöstern komplicerats ytterligare. Nato har nu en medlemsstat som bekämpar IS, men som också är svuren fiende till de kurder som slåss mot IS.

Annons

När IS för drygt två veckor sedan mördade 32 ungdomar i den turkiska gränsstaden Suruc, svarade Turkiet med att slå till mot både mot IS och mot kurdiska gerillamål i norra Irak.

Därmed blev vapenvilan med PKK-gerillan i praktiken bruten och civila turkar fruktar nu en serie hämndaktioner på turkisk mark. Samtidigt tycks president Tayyip Erdogan, som högst motvilligt engagerade sig mot IS, nu använda kriget mot IS som svepskäl för att försöka krossa kurderna.

För världens demokratier, och för Nato i synnerhet, finns det nu all anledning att försöka förhindra den repression som av allt att döma är under upptrappning, mot bakgrund av bombningarna mot kurdiska baser i norra Irak, östra Turkiet och norra Syrien.

Under de senaste veckorna uppges 1500 personer ha gripits i vad som officiellt påstås vara legitima tillslag mot terrorister. Insatserna som ska ha riktats bland annat mot PKK-anhängare, men också mot anhängare av det kurdiska oppositionspartiet HDP.

Att Turkiet är medlem i en militärallians bestående av demokratier har sina historiska och geopolitiska förklaringar. Och allt talar för att Turkiet kommer att förbli ett Natoland av stor strategisk betydelse.

Men när Turkiet vidtar brutala åtgärder för att slå ned den kurdiska frihetskampen faller oundvikligen en skugga på hela militäralliansen. De demokratiska Natoländerna får inte dela ut några frikort för förtryck.

Nato måste sätta en tydlig gräns mot Turkiet och använda de medel som krävs.

Mer läsning

Annons