Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tveeggad religionsfrihet

/

"Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen". Så kommenterade en 38-årig man, enligt uppgift själv troende kristen med assyrisk/syriansk invandrarbakgrund, imamens böneutrop under en muslimsk utomhusgudstjänst som firades morgonen den 28 juli i Nyköping. Han publicerade en filminspelning från tillfället på Facebook och inom kort spreds inlägget vida omkring i sociala medier och väckte debatt. Vid kvällstid samma dag hade ett 100-tal uppretade muslimer samlats utanför mannens hem i protest. När polisen kom till platsen överräcktes anmälan om brott.

Annons

De flesta stora islamiska rättskolor och muslimska majoritetssamhällen bestraffar hädelse hårt. Det gäller inte bara kränkning av profeten Muhammed och Gud, utan även ifrågasättande av Koranen, religiösa dekret och de troendes gemenskap, med risk för fängelse, spöstraff och avrättning. Något som förklarar varför religionskritik och inte minst att lämna islam tabubeläggs och är extremt ovanligt i muslimska majoritetssamhällen. Normer som vissa muslimska invandrargrupper uppenbarligen oreflekterat riskerar att ta med sig till västvärlden.

Den svenska yttrandefriheten är dock väl förankrad. Den kan i sin tur sägas gå tillbaka på den svenska grundlagens tryckfrihetsordning, antagen av riksdagen 1766 tack vare den österbottniske liberalen Anders Chydenius, före både Förenta staternas rättighetsförklaring och Franska revolutionens deklaration om medborgarliga rättigheter 1789. En yttrandefrihetstradition som även liberala Sundsvalls Tidning, grundad 1841 ursprungligen under namnet Alfwar och skämt, vilar på. ”Det som inte tål att skämtas med, det förtjänas sällan att tas på allvar”, som författaren Sigfrid Lindström sade.

Samtidigt utgör religionsfriheten, också den en mänsklig rättighet, en hörnsten i hela det västerländska samhället. Religionsfriheten är tvåeggad: den innebär frihet såväl att utöva religion som rätt att slippa förtryckas av densamma. Hädelse – att kränka något som anses heligt – är sedan 1970 inte längre något brott i Sverige.

Att detta motsatsförhållande ibland medför svåra gränsdragningar är uppenbart men ungefär så ser de rättsliga förutsättningarna ut i de flesta västerländska, liberala demokratier.

I sin stämningsansökan anger ansvarig kammaråklagare Michael Forsberg att den misstänkte 38-åringen "uttryckt missaktning mot personer med muslimsk trosbekännelse" och kallar brottsmisstanken "inte ringa": "tillsammans med videon och det faktum att det fick en enorm spridning så är det inte kritik mot religion utan rent hån".

Den franske sociologen Émile Durkheim resonerade kring människans tendens att dela upp världen i sakralt och profant, heligt och världsligt. Även om Sverige utgör ett av världens mest sekulariserade länder, så är det, om man utvecklar Durkheims tankar, ganska få som inte helighåller något alls – om detta sedan reduceras till synen på människolivet, ens familj, gyllene regeln om att behandla andra som man själv önskar bli behandlad, eller vad det nu kan vara. De allra flesta förnekar trots allt inte vissa grundläggande gemensamma normer och värderingars betydelse för ett civiliserat samhälle. Att därifrån gå till att förespråka särrättigheter för vissa filosofiska, politiska eller religiösa anhängare om skydd mot kritik eller löje, är dock inte förenligt med ett fritt, pluralistiskt samhälle.

38-åringen erkänner gärningen men förnekar brott, enligt SVT (21/8). Han försvaras i en debattartikel av Mårten Schultz, professor i civilrätt, som menar att risk finns för "inskränkning i yttrandefriheten" (SvD 25/8).

Att kränka sina medmänniskor saknar egenvärde. Men attityden att "kränkt först vinner", skapar heller inget trevligt samhälle. Hellre bli kränkt av en kritisk kommentar på nätet, än att besökas vid sitt hem av 100-tals personer för att själv har skrivit en – och sedan vara den som själv riskerar fängelse.

I bland annat Irak och Syrien pågår sedan en tid en apokalyptisk fördrivning och diskriminering av icke-önskade minoriteter. Sverige har som land svårt att påverka religiöst förtryck i den muslimska världen. Men det minsta man kan begära är att människor som flytt hit från förtrycket, slipper utsättas för det när de väl kommit hit.

Mer läsning

Annons