Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tveeggade känslor

Annons
En hjälte i kampen mot ofrihet och förtryck är på väg att falla. Vi bör alla vara fulla av beundran inför Karol Wojtylas Johannes Paulus II livsgärning i det hänseendet. Ändå är känslorna inför Johannes Paulus pontifikat minst sagt tveeggade. Å ena sidan har han varit en utåtriktad frihetskämpe som gjorde mer än de flesta andra för att få kommunismen i Östeuropa på fall. Å andra sidan har hans klassiskt katolska moralsyn alltmer kommit att framstå som inskränkt och förtryckande, och runt om i det katolska Europa är det färre och färre som lever i strikt enlighet med läran. Här har Johannes Paulus hårdnackade motstånd mot preventivmedel och skilsmässor samt hans inställning till människors sexualliv allt mer fjärmat kyrkan från dess medlemmar.

Johannes Paulus blev när han valdes 1978 den förste icke-italienske påven sedan holländaren Hadrianus VI valdes 1522. Att Johannes Paulus är polack har haft stor betydelse för hans avgörande insatser i demokratins tjänst. Från andra världskrigets slut och fram till 1990 var Polen en kommunistisk diktatur tillhörande Sovjetsfären. Den katolska kyrkan hade och har en mycket stark position i Polen, och i tider av förtryck och brott mot mänskliga rättigheter har kyrkan konsekvent hävdat människovärdet och människors okränkbarhet. I detta sammanhang har Johannes Paulus kommit att spela en viktig roll med sina personliga erfarenheter av det elände både nazismen och kommunismen ställt till med. Hans tidiga påvetid resulterad i praktiken i den fria fackföreningen Solidaritets med Lech Walesa i spetsen bildande. Och med denna rörelse kom strävan mot demokrati och frihet i det röda Polen. Johannes Paulus stöd till dessa strävanden kom att ge en moralisk legitimitet till upproret på ett sätt som knappast går att underskatta. Solidaritets kamp för demokrati ledde till slut till en mycket lyckad omvälvning av det polska samhället i demokratisk riktning.

Men tyvärr präglas hela Johannes Paulus pontifikat av en dualism å ena sidan, å andra sidan. Öppen- och framsynthet i ena läget, konservatism och inskränkthet i det andra. Kanske är det övermaga att önska av den högsta andliga ledaren för den katolska kyrkan att radikalt förändra kyrkans moraliska inriktning på sexualområdet, icke förty vore det högst önskvärt. Den nuvarande inriktningen skapar en skambeläggning av vanliga människor som är mycket olycklig.

"en utåtriktad frihetskämpe

Mer läsning

Annons