Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyska valet en oviss thriller

Annons
För en tid sedan verkade valet bli en klar seger för en tydlig höger mot en delvis ny vänster, men under den senaste veckan har ovissheten ökat. Resultatet kan bli varkeneller.
Valen till förbundsdagen i det gamla Västtyskland var enklare. Antingen segrade kristdemokraterna CDU/CSU eller socialdemokraterna SPD. Ett undantag var fyra år på 1960-talet när de två stora samarbetade i en koalition. I det återförenade Tyskland på 1990-talet tillkom De gröna, som 1998 blev Gerhard Schröders naturliga koalitionspartner.
Resterna av det östtyska kommunistpartiet levde en tynande tillvaro ända till i somras, när det under det nya namnet Vänsterpartiet gick ihop med avhoppade eller uteslutna medlemmar av SPDs vänsterflygel och missnöjda fackliga ledare från IG Metall. Nu fick den omstridde Oskar Lafontaine tillfälle till en ny politisk karriär.
Schröder hade 1998 gjort sin rival Lafontaine till finansminister, men denne tvingades bort ganska snart de två hade helt olika uppfattningar om den ekonomiska politiken. Enkelt uttryckt ville finansministern få hjulen att snurra genom att öka statens utgifter, medan förbundskanslern ville minska dem, sänka skatterna och förändra både välfärdssystemen och arbetsrätten.
Mycket av Schröders sju regeringsår handlade om reformarbet. Kollegerna i EU hoppades på framgångar, eftersom Tyskland, som svarar för nästan en tredjedel av euroländernas BNP, behövs som ekonomisk motor. Schröder hävdar att positiva resultat börjar märkas först nu, men fortfarande är 4,7 miljoner arbetslösa och budgetunderskottet vill inte minska. Samtidigt har många väljare upplevt försämringar, bland annat med sämre a-kassa och jobb som försvinner utomlands. Vänstern kan bli det tredje största partiet, eftersom många lockas av Lafontaines populistiska demagogi mot polska gästarbetare, mot globalisering och EU samt löften om mer pengar i fickan.
När valkampanjen inleddes kom CDUs ledare Angela Merkel, med erfarenhet av livet i DDR, nästan att framstå som en tysk Margaret Thatcher, tuff och besluten att i grunden omstöpa landets ekonomi. Hon pekade ut marknadsekonomierna i de nya EU-länderna i öster som föredöme, och Schröders gamla reformer syntes ganska små i en jämförelse.
Nu väntar en högst spännande valvaka på söndag kväll. Massmedierna har fyllts med spekulationer om vad som sker ifall CDU/CSU inte får majoritet tillsammans med liberala FDP. Alternativet en stor koalition med SPD kan verka frestande med tanke på de svåra problem som måste tacklas, men då måste parterna först svälja mycket prestige, glömma många hårda ord och lära sig kompromissa. Kanske FDP frestas att åter byta sida till SPD och De gröna? En sak är klar ingen vill regera med Lafontaine.

Mer läsning

Annons