Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyskland dagen efter

Annons
I en intervju i den tyska tidskriften Die Zeit före söndagens val sade den tidigare socialdemokratiska förbundskanslern (1974-1982) Helmut Schmidt att den stora, principiella skiljelinjen i valrörelsen gått mellan de etablerade partierna och det nybildade, politiskt isolerade vänsterpartiet. Helmut Schmidt har en viktig poäng som ofta kommit bort i rapporteringen om den tyska valrörelsen. De sju åren med en röd-grön regering har gjort Tyskland till ett öppnare, tolerantare och mer liberalt samhälle i många avseenden. Men den har också inlett en nödvändig ekonomisk reformprocess vars huvudinslag nästan uteslutande arbetats fram tillsammans med den kristdemokratiska oppositionen.

Bakom den grundläggande ekonomiska reformpolitiken bakom valrörelsens överdrifter finns i själva verket en blocköverskridande konsensus i Tyskland. Fyra regeringsdugliga partier står mot ett reformovilligt vänsterparti. Den stora valframgången för det liberala FDP, visar att de tyska väljarna vill se fortsatta åtgärder för tillväxt och sanerade statsfinanser men utan något återfall i kristdemokratisk konservatism. Den liberala mitten gick stärkt ur valrörelsen. Väljarnas rörelser bort från de två stora partierna är en klar signal om att många skrämts av tanken på en stor, otymplig koalition mellan socialdemokrater och kristdemokrater. Att en sådan koalition mellan valets två förlorare trots det ser oundviklig ut, är en paradox som lämnat Tyskland i svåra regeringsbryderier.

En möjlig konsekvens är att en stor koalition inleder mandatperioden i nödtvunget samarbete. Men den enda regeringsbildning som skulle ha realistiska möjligheter att hålla i fyra år och samtidigt erbjuda ett framåtsiktande ledarskap är en där både FDP och de gröna går samman med antingen kristdemokrater eller socialdemokrater. Det skulle möjliggöra en stabil majoritet för fortsatta, långsiktiga reformer, en entydig förbundskansler, en stark liberal närvaro i regeringen och en fungerande opposition. Det framstår därför som ett stort misstag att liberala och gröna politiker före valet tenderat till att kategoriskt utesluta olika former av trepartikoalitioner för det fall att varken den röd-gröna regeringen eller kristdemokrater och liberaler skulle få egna majoriteter.

Tyskland behöver en stabil regering som kan fortsätta reformera och samtidigt gjuta mod bland medborgarna på ett sätt som gör att den extremt svaga inhemska konsumtionen ökar. Och Europa behöver en tysk regering som kan utöva ett konstruktivt ledarskap inom den Europeiska Unionen, utan att blockeras av inhemsk parlamentarisk turbulens. De tyska väljarna har i själva verket gett klartecken för en sådan regering.

Mer läsning

Annons