Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utanförskap där – och här

Annons
Under elva nätter har Frankrike skakats av våldsamma kravaller. Bilar, skolor, köpcenter och fabriker i Paris har drabbats av mordbränder när tusentals ungdomar likt vargflockar skövlar och plundrar. Våldet har också spridit sig till andra stora städer som bland annat Marseille, Lille, Strasbourg, Toulouse och Nice.
Våldets dramaturgi är likt ett självspelande piano och på plats i höga nord kan vi ännu betrakta skådespelet på betryggande avstånd. De stora tv-bolagen finns på plats och visar klipp när skaror av mestadels unga, arga män med sitt ursprung i Nordafrika, drar runt härjande.
Det går naturligtvis likt den franske inrikesministern Nicolas Sarkozy att moralisera över sakernas tillstånd i största allmänhet. Viktigare torde dock vara att göra en analys av vad som utlöser våldet och orsakerna till det hat som nu riktas inåt i det franska samhället.
En fråga som är viktig för oss blir: Är Sverige tryggt? Kommer vårt land att framgent vara förskonat från liknande händelser?
Förvisso är olikheterna mellan Sverige och Frankrike avsevärda, men när det gäller segregationens utbredning finns dessvärre stora likheter. Och det är just ur segregationen, i Paris fattiga och nedslitna förstadsgetton, som våldet har sitt ursprung. Också här hemma växer klyftorna i samhället. Ledande politiker prisar visserligen svenskt välstånd i akter och repriser, men samtidigt som det största partiet avslutat sin kongress på det stolta temat att \"all skall med\" så växer sig utanförskapet allt starkare också här. I snart sagt alla svenska städer finns stora områden präglade av utsatthet i form av hög arbetslöshet, hög brottslighet, diskriminering och fattigdom. Också här finns många ilskna unga män som känner att de står utanför den nationella gemenskapen, föga ologiskt känner de sig heller inte tvingade att följa samhällets lagar och bestämmelser.
För 15 år sedan fanns i Sverige tre stora bostadsdistrikt som kunde beskrivas som \"utanförskapsområden\". Alltså områden där sysselsättningen låg under 60 procent. I dag finns 130 områden som kan beskrivas på samma sätt. De präglas av hög arbetslöshet, lågt valdeltagande, jämförelsevis sämre skolresultat etcetera. Segregationen har växt också i Sverige så varför skulle vi här förskonas från dess till synes oundvikliga följder? Är vi förresten förskonade? Har vi redan glömt upploppet i Ronna eller skotten mot en polisstation i Södertälje? Det som kan vara en liten försmak av vad som komma skall om vi i det svenska samhället inte förmår göra något åt det växande svalg av de folkslagsspecifika och sociala konflikter som utgör utanförskapets signum.

Mer läsning

Annons