Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

VÅGA STANNA KVAR

Annons
\"Hellre stjärna i ett bondgäng än bonde i ett stjärngäng.\" Uttrycket brukar användas när till exempel fotbollsspelare eller skådespelare väljer att nobba proffslivet eller den stora scenen för att stanna kvar i den omgivning de är vana vid och där de redan betraktas som stora stjärnor. Det finns ju så många \"självklara\" karriärmål; en fotbollsspelare måste vilja bli proffs utomlands, en skådespelare ska vilja uppträda på de stora scenerna i Stockholm och alla som studerar statsvetenskap ska självklart jobba inom EU eller bli diplomater. Och så fort någon får chansen att ta det där \"nästa steget\", men tackar nej, så börjar debatten. Är det feghet? Vågar han/hon inte ta chansen och misslyckas? Är han/hon för hemmakär, mesig eller rent av korkad?
Häromdagen hörde jag några ekonomistudenter sitta och prata om att det enda som räknas är att lyckas i Stockholm. Det är där pengarna, prestigen och möjligheterna finns. Att stanna i Norrland är inget alternativ, för här kan man inte göra affärer. Inte? Jag kan då räkna upp ett antal entreprenörer och finansmän som haft utmärkta karriärer norr om Dalälven tack vare att de har stannat i Norrland, gjort affärer i Norrland och låtit Norrland få ta del av framgången. I Umeå finns till exempel entreprenören Krister Olsson, som byggt upp lönsamma Balticgruppen. Smarta investeringar i kombination med satsningar på Umeås kulturliv och donationer till universitetet gör att Olsson har en unik ställning i Västerbottens affärsliv. Skadar det hans affärer att han visat lojalitet mot hembygden? Knappast.
I Sundsvall finns ett annat exempel i företagsledaren Anders Wiklander, vd för Norrporten. Tror ni inte att han haft mer än ett par chanser att få toppjobb i Stockholm? Istället har han stannat i Sundsvall, fortsatt att göra affärer över hela Sverige men hela tiden sett till att Sundsvall, i alla fall utåt sett, varit prioritet nummer ett. Ta investeringarna i nya Idrottsparken som exempel. Avkastningen är kanske inte så betydande att den lyfts fram i årsredovisningen, men den goodwill Wiklander och Norrporten fått hos kommunens ledning och dess invånare är onekligen stor. Skadar det Norrportens affärer? Tror inte det...
Den företagsledare eller entreprenör som stannar i Norrland och där investerar sitt kapital (eller i alla fall en del av det) strävar nog inte efter att bli en stjärna i ett bondgäng. Det är nog snarare så att han/hon inser att norrlänningarna uppskattar att allt inte kretsar kring Stockholm. Och att norrlänningar belönar dem som vågar stanna kvar.

Mer läsning

Annons