Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våld mot kärleken

Annons
Fick ett rosa armband som visar att jag får komma in på Pridefestivalområdet. Det är ett sånt där armband som inte går att få loss och som alla i Stockholm vet symboliserar just Pride. Dock är få medvetna om att det är pressens armband som är rosa och de vanliga deltagarna har röda band och halsband i år. Många tittar på mig i tunnelbanan och vissa ser lite glada ut och småler mot mig - andra ger mig arga och ilskna blickar. Och jag kan se att de tänker \"flata!\". En otroligt obehaglig upplevelse. Känslan är så totalt främmande - tänk då att få leva så här jämt? Visserligen har inte de flesta HBT-personer några synliga tecken på sin läggning till vardags - men det är ingen som tittar på mig och min man när vi går hand i hand i kollektivtrafiken. Ingen bryr sig om oss för vi är \"helt normala\".

När Lisa kysser sin fru blir hon utkastad från krogen. När Lasse håller sin Göran i hand riskerar de att bli nedslagna. Att människors kärlek kan uppröra så är svårt att fatta men antalet anmälda hatbrott ökar i Sverige. Visserligen kan det vara så som Pridefestivalens invigningstalare, länspolismästaren i Stockholm Carin Götblad, menade att färre tolererar brotten, man står upp för sin läggning och vägrar förnedring!

Men även om en del av ökningen kan förklaras så, är det trots allt många som lever med skräcken och hoten ständigt. På Pridefestivalens invigning delar Ola från \"queermaffian\" ut små visitkort som uppmanar besökarna att inte gå ensamma runt festivalområdet i den annars så vackra parken Tantolunden. Queermaffian uppmanar också att \"slå först och sikta mot skrev, ansikte eller mellangärde\". Lite chockad frågar jag Ola hur man kan veta att någon tänkt slå och hur man vet att man ska slå först. Han svarar att det känner man på sig. Han berättar att det inträffat en del hot och överfall redan i mörkret bland träden i Tantolunden. Men att arrangörerna av Pride inte vill berätta det öppet då rapportering om hatbrott ofta leder till mer våld.

Det är roligt i Prideparken det finns människor av alla sorter. Sådana som ser ut som vem som helst på en svensk festival med plastglaset med ljummen öl i handen. Uppklädda tvåmeterstransor i ovana högklackade skor som förfärat utbrister om de måste gå mer än två meter \"är detta en joggingtur eller?\" med champangeglas i hand. Unga vältränade män med minimala kläder. Tanter i femtioårsåldern i jeans som går hand i hand med sina livskamrater. Precis alla sorter finns men skillnaden från en vanlig festival är att jag tvekar när jag tar min makes hand. För tänk om jag uppfattas som hetrostötande?

Mer läsning

Annons